Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Bergkvist: Domen i Solna tingsrätt sätter fokus på det osunda nämndemannasystemet

Nämndemannasystemet får nu en välförtjänt granskning i debatten igen, skriver GD:s politiska redaktör Karin Bergkvist.

Annons
Karin Bergkvist, GD:s politiska redaktör.

En dom i Solna tingsrätt har fått stor uppmärksamhet under senare tid.

En man hade åtalats för att ha misshandlat en kvinna för tre år sedan. Ett helt vanligt åtal bland många. Åklagaren fick inte gehör och mannen frikändes. Så långt är det till synes inga konstigheter. Det kan ju faktiskt hända att bevisen inte räcker för fällande dom.

Men när man läser domskälen framkommer anmärkningsvärda detaljer kring domen. Eller kanske för att tala klartext med hjälp av kriminologen Leif GW Persson: "En så jävla konstig dom har jag aldrig sett".

Som domskäl skriver tingsrätten bland annat att kvinnan ”lämnat en berättelse utan att visa några känslor, vilket inte framstår som självupplevt” och att hon ska ha ”utnyttjat hans kärlek till henne och hans ”dumhet” för att kunna ta över hans lägenhet”, berättar Dagens Nyheter.

”Det är inte ovanligt att kvinnor felaktigt hävdar att de blivit misshandlade och hotade och på så sätt låtsas att de är i behov av ett skyddat boende för att få en lägenhet”.

Tokerierna stannar inte där.

I domen står nämligen att kvinnan istället för att ha gått till polisen ha tagit kontakt med makens släkt och låta det hela göras upp inom familjen, eftersom detta är vanligast i ”dessa kretsar”.

En svensk domstol som förordar rättsskipning utanför rättsväsendet?

Rätten var oenig. Domaren ville liksom en av nämndemännen, en moderat, fälla mannen till skillnad från de två centerpartistiska nämndemän som ville ha friande dom. När rätten är oenig två mot två ska man välja den mildare graden.

I efterhand har det framkommit att en av de centerpartistiska nämndemännen förespråkat särlagstiftning för muslimer i Sverige.

De båda centerpartisterna har fullt rimligt uteslutits ur partiet. Partiet har en del att grunna på förstås, som hur personer som vill ha särlagstiftning för vissa religiösa grupper kan hamna i partiet.

Nämndemannasystemet får nu en välförtjänt plats i debatten igen.

Nämndemannasystemet syftar i grund och botten i att domstolarnas avgöranden ska ligga i linje med allmänna värderingar i samhället. Det ska också tillgodose medborgarnas intresse av insyn i domstolarnas verksamhet, något som ska upprätthålla förtroende för rättsskipningen.

En god tanke, men det finns gott om invändningar att göra.

För att det är – för att uttrycka det milt – mycket märkligt att en lekman på så diffusa premisser ska tilldelas lika stor makt som en juridiskt utbiladad domare.

Ett stort problem är rekryteringen av dessa lekmannadomare.

Den som vill bli nämndeman måste först anmäla sig hos och nomineras av ett politiskt parti. Därefter utses nämndemännen av kommun- eller landstingsfullmäktige.

Partierna har påfallande svårt att hitta kandidater, medelåldern är hög och det är inga större svårigheter för den som vill att skaffa sig en nämndemannaplats och bedriva politisk kampanj i rättssalen.

De flesta sköter sig, bör påpekas, men sammanblandningen av den politiska och dömande makten är osund.

Mer läsning

Annons