Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Bergkvist: Ny lagstiftning ingen hjälp när våldtäktsutredningar läggs på hög

Annons
Vice statsminister Isabella Lövin (MP) Statsminister Stefan Löfven (S) och Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) höll under söndagen presskonferns innan statsministerns jultal i Köping om samtyckeslagstiftningen.Foto: Kicki Nilsson/TT

Regeringen kommer att lägga fram ett förslag till samtyckeslagstiftning. Det meddelades vid en presskonferens i helgen. Stort jubel bland många förstås, för vem kan tycka att det är en dålig idé att förbjuda sex med någon som inte är med på noterna?

Men det är ju redan förbjudet att ha sex med någon mot dennes vilja så vad handlar denna samtyckeslagstiftning om egentligen?

Lyssnade man på vice statsminister Isabella Lövin, mp, kunde man lätt få intrycket av att det hela rör sig om att minska bevisbördan.

"Det är en historisk lag som ska ändra bevisbördan, att inte offret ska bevisa att hon sade nej utan att den som gjort det här ska bevisa att hon sade ja", sa hon i samband med söndagens presskonferens.

Förvirring uppstod. Sa vice statsminstern verkligen att vi ska ha omvänd bevisbörda?

Det är häpnadsväckande – och oroväckande – att vice statsministern uttrycker sig så klumpigt om ett av grundfundamenten i en rättsstat, nämligen att den som är åtalad faktiskt är oskyldig tills åklagaren bevisat motsatsen. Det är fastslaget i såväl FN:s förklaring om mänskliga rättigheter som i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter.

Men trots Lövins förvirrande uttalande innebär regeringsförslaget inte att Sverige inför omvänd bevisbörda i fråga om våldtäkt.

Själva samtyckeslagstiftningen är istället i första hand en slags signallagstiftning där förhoppningen är att den ska ge en normerande effekt. Justitieminister Morgan Johansson säger mer eller mindre rakt ut att budskapet är viktigare än lagtexten. "Jag tycker man ska se det som en reform i båda delar, med en normerande funktion där man gör tydligt vad som är rätt och fel".

De oaktsamhetsrekvisit som införs kan däremot bidra till fällande dom där man tidigare inte kunnat bevisa uppsåt men kunnat konstatera att gärningspersonen varit grov oaktsam.

Även om de föreslagna lagändringarna inte innebär en ändrad bevisbörda finns det anledning att lyssna på de många röster inom juridiken som varnar för den glidning som regeringens förslag till lagstiftning kan innebära om man lägger ihop två bevislättnader.

Dessutom har bland andra Advokatsamfundet varnat för att det blir ett ännu större fokus på offret när åklagaren ska bevisa att samtycke inte fanns.

Det är varningar som man kan önska att regeringen hade lyssnat på. Men symbollagstiftning för att slå sig på bröstet åt låtsas vara handlingskraftiga har alltid varit poppis bland politiker. Och i spåren av #metoo är ivern att visa på konkret handling förstås extra lockande.

Det är svårare att prata om hur vi ska förebygga eller utreda ordentligt när ett brott begås. Idag läggs våldtäktsärenden på hög i Sverige, något som är helt oacceptabelt. Den nya lagstiftningen kommer inte att göra något åt det. Men mer resurser till polisen, hur kvaliteten på polisens utredningar ska höjas och hur brottsoffer tidigt i processen måste få starkt stöd är betydligt svårare att ta itu med än att rösta för en lagändring.

Mer läsning

Annons