Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kil mellan blocken

/

Annons

Statsvetaren professor Olof Ruin har i en debattartikel i Dagens Nyheter diskuterat dagens parlamentariska läge i Sverige. Han ser pessimistiskt på situationen och konstaterar att ”tyvärr verkar vi fortsättningsvis få leva med dagens besvärliga parlamentariska läge”.

Det Ruin karaktäriserar som besvärligt läge är faktumet att svensk politik efter att en samarbetande rödgrön opposition proklamerats består av två stora konglomerat. Detta riskerar att skapa en viss förlamning i politiken, politiken förlorar flexibilitet. Han pekar vidare på att den tidigare identiteten hos de i blocken ingående partierna kan förväntas bli förändrad. Beredvilligheten hos medborgare att engagera sig i enskilda partiers verksamhet kommer förmodligen också att försvagas när partierna som sådana förändrar inriktning och utseende, antar Ruin. Röstviljan består men rösthandlingen blir mer komplicerad; hur ska man rösta för att den huvudriktning man sympatiserar med säkert ska vinna?

Den tredje konsekvensen att alliansen nu står mot de rödgröna är att nya partier kan komma in i riksdagen vid sidan av dessa två block. Detta öppnar möjligheter för ett sådant parti att bli vågmästare. Det är främst sverigedemokraterna som oroar Olof Ruin. Partiledaren Jimmie Åkesson har uttryckt belåtenhet med uppkomsten av två block och tror att detta kan gynna sverigedemokraterna. Olof Ruin ger honom rätt. Hur man ska lösa knuten om sverigedemokraterna blir vågmästare vet ingen i dag.

En lösning – som ju inte är någon lösning – att man accepterar ett i vissa delar förlamat parlament.

Det är dock inte bara sverigedemokraterna som är ensamt missnöjes- och enfrågeparti som knackar på dörren för att få politisk makt. Också piratpartiet som bygger upp teorier kring individuell frihet främst manifesterat med nedladdningar från internet och protester mot FRA får ett oväntat stort stöd i opinionsmätningar.

Medborgarna kan kräva av ett parti som vill ha makt att det har ett heltäckande program med genomtänkt politik på alla väsentliga områden. Enfrågepartier kan inte tillföra politiken någonting väsentligt. Därför är det viktigt att det politiska etablissemanget tar upp debatterna med de rörelser som syns inom politiken. Den chansen har missats vad gäller sverigedemokraterna som med stor sannolikhet tar sig in i riksdagen på rena missnöjet och osund nationalism, möjligen förstärkt i kristider.

Vad gäller piratpartiet måste dess ledare granskas liksom partiets allmänna politik och hur det finansieras. Det är ett renlighetskrav att enfrågepartier synas noga i sömmarna. Man brukar säga att omkring nio procent av befolkningen kan fås att rösta på vad som helst, närmast som en protest mot organiserad, systematisk politik som de etablerade partierna företräder, men det är ingen eftersträvansvärd situation. Risken med två starka block är dock således att småpartier av den typen blir vågmästare.

GD 28 DECEMBER 2008

Mer läsning

Annons