Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klassklyftor, kära barn

/

Annons

Det är förstås vanskligt att recensera en SVT-serie när man bara sett två avsnitt av 24, men det jag hittills sett har varit bra. Lite Dickens light sådär, åtminstone miljöerna, med roliga biroller (Claes Månsson som elak barnhemsföreståndare var kul). Den klantige ficktjuven Kurre får en liten flicka på halsen och tvingas introducera henne till sitt tjuvgäng, Klappsnapparna.

Man kan under seriens gång vänta sig moraliska dilemman av arten: får man stjäla av dem som är rikare? Och eftersom det är en historia berättad för barn väntar jag mig ett lyckligt slut på julafton.

SVT visar i år en saga, rätt och slätt, och för min del känns det helt klart som en uthärdlig tanke att se ytterligare 22 avsnitt tillsammans med mina barn. Men viktigare, min sexåriga dotter tycker att den är toppen så här långt.

Traditionen att visa julkalendern i SVT är en hjärtefråga för svenskarna. Alla har någon favorit (i min generation tjatas det om Trolltider) och tycker varje år att årets är sämre.

Årets julkalender har inte undgått kritik, men den här gången handlar det inte om tråkig handling eller att målgruppen – barnen – inte förstår sig på den. Nej, serien handlar ju om trashankar till tjuvar och fattiga barn och det tarvar enligt åtskilliga recensenter att barnen bjuds på mer reflektion och djupgående analys av ökade klassklyftor.

Bodil Juggas, kulturredaktör på Arbetarbladet, tycker att Tjuvarnas jul förmedlar att enda räddningen för tjuvarna på samhällsbotten är att ta sig i kragen. ”Klappsnapparna framstår som varnande exempel: så här illa kan det gå, barn, om ni inte lär er skilja på rätt och fel!”. Aftonbladets kulturskribent sörjer över att det sista avsnittet knappast kommer att vara en plädering för en radikal omfördelningspolitik.

Min dotter brukar säga att det är fel att stjäla men att de kanske gör det för att de är fattiga. Jag borde kanske som duktig mor tillägga att: och de är fattiga eftersom det rådande samhällsklimatet ökat klyftorna. Låt oss ha en diskussion om varför det blivit så, kära barn.

Håhåjaja, säger jag spydigt och förpassas förmodligen därmed av kulturskribenterna till den borgerliga kulturskymningen när jag säger att analyserandet av de politiska budskapen i ”Tjuvarnas jul” framstår som en smula överdrivet. Det handlar ju faktiskt om en julkalender – en saga – för barn!

Julbocken brann natten till i gå, trots att den bara var en vecka gammal. Den ska inte byggas upp igen, meddelas det. I helgen hade jag tänkt ta med mina barn till Gävle för att visa den stiliga julbocken. Nu tvingas jag förklara att någon eldat upp den och dessutom förklara varför vuxna människor tycker att det är rätt att – i den olagliga traditionens namn – elda upp den.

Det är en angelägnare nöt att knäcka än att förklara bristen på klassdefinitioner i julkalendern.

Karin Bergkvist

Mer läsning

Annons