Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Korsnäs gör rätt

/

Annons

rubricerar Arbetarbladet ledaren (26/2) apropå att företaget på grund av tuffare villkor på marknaden tvingas göra sig av med 120 anställda, 80 i Gävle och resten i Frövi. Den bantade personalstyrkan ska bibehålla, eller öka, produktionstakten vilket ökar kraven på flexibilitet och kompetens, meddelar personalchefen Lotta Söderström.

Inför den situationen väljer Korsnäs riktade erbjudanden som ger upp till 21 månadslöner beroende på anställningstid och ålder till de berörda, istället för generella erbjudanden som riskerar att leda till dränage på nödvändig kompetens.

”Omänsklig personalpolitik” hävdar Arbetarbladet som kallar hanteringen för ”utpressning”. Om Korsnäs bara följde turordningsreglerna (sist in - först ut) i lagen om anställningsskydd, Las, så skulle allt vara frid och fröjd är ledarens andemening. Men att knyta den enskildes anställningstrygghet till antalet tjänsteår hos arbetsgivaren är ett stelbent resonemang, illa lämpat för 2000-talets dynamiska arbetsmarknad.

tvingar företagen att skära ner på personalstyrkan. Besked om definitiv hemgång för lojala medarbetare är aldrig ett angenämt besked. När jobb förloras uppstår personliga tragedier. Känslan av att vara behövd utväxlas mot en gnagande ovisshet.

Men de enskilda förlusterna till trots medför lågkonjunkturens varsel faktiskt något positivt – debatten om Las. Särskilt då den borgerliga regeringen utvecklat en patologisk beröringsskräck inför den enskilt högsta tröskeln in på arbetsmarknaden. En hållning som skär sig med den för övrigt omdömesgilla politiken med fokus på arbetslinjen.

Skyddet baserad på turordningsreglerna är delvis en ren chimär; i 90 procent av fallen frångås reglerna genom lokala avtal mellan arbetsgivare och fack. Anställda som avstår från att byta till en bransch med bättre framtidsutsikter på grund av upparbetad trygghet kan alltså blir rejält besvikna vid eventuella varsel.

som trygghetssystem när lagen stiftades 1974, i en svunnen tid då livstidsanställningar var möjliga på en arbetsmarknad präglad av låg dynamik. I dag ser det annorlunda ut. Dagens snabba strukturomvandlingar gör att cirka 15 procent av alla jobb försvinner varje år. Lugn, ungefär lika många jobb – cirka en halv miljon i den privata sektorn – skapas även årligen. Det betyder att livslängden för ett jobb är ungefär sju år.

Jobbomsättningen gör Las till en förlegad företeelse som skapar en onödigt stel arbetsmarknad. För arbetstagarna innebär Las inlåsningseffekter och försvårade möjligheter att etablera sig på arbetsmarknaden, för arbetsgivarna inskränker lagen avtalsfriheten och för samhället som helhet medför lagen sänkt effektivitet i ekonomin.

kräver ett nytt trygghetssystem med fokus på maximalt antal arbetsgivare och maximalt antal arbetstillfällen. Ett system som gör att arbetsgivare, med utgångspunkt i skicklighet eller produktivitet, kan bevara rätt kompetens. Ett system uppmuntrar människor att bryta upp från arbetsplatser där de vantrivs. Det är nödvändigt för att människor helhjärtat ska våga omfamna regeringens idé om arbetslinjen (”jobb före bidrag”). Och, inte minst, för att företagen ska kunna behålla nyckelkompetensen.

GD 27 FEBRUARI 2009

Mer läsning

Annons