Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kristdemokrater kan bättre

/

Annons

Vad ska det bli av Kristdemokraterna? Ända sedan partiets glansdagar under Alf Svensson har frågan varit aktuell.

I går inleddes partiets riksting i Umeå. Och det är ett splittrat parti som samlats. Bara dagar före rikstinget väcktes åter debatt kring partiledarskapet. Partistyrelsen vill att rikstingen bara ska anordnas vartannat år, för att hindra att Göran Hägglund byts ut före nästa val. Men förslaget har fått mothugg och det är tveksamt om det går igenom.

Partiledningens stora satsning på barns och ungas situation har också orsakat konflikt. I förrgår riktade ledande kristdemokrater från Stockholm hård kritik mot partiledningen i Svenska Dagbladet. Satsningen är för luddig, anser de. Partiet mår bättre av tydlighet, vi vill därför se mer Ja och Nej och mindre Nja.”

Och parallellt med övriga diskussioner har den eviga KD-debatten kring homosexuellas rättigheter och aborter blåst upp igen. Det märks inte minst i tidningen Kristdemokraten. Vissa av skribenterna i tidningen är irriterade över att frågorna fortsätter att poppa upp. Antingen håller vi oss till principprogrammets abortsyn eller inte. Antingen godkänner vi homosexuella par att få adoptera barn eller inte, skriver riksdagsledamoten Penilla Gunther.

Andra har motsatt syn – Gustaf Bengtsson, kristdemokrat från Södertälje, anser snarare att KD borde fokusera på väljarna som vill försvara den naturliga familjen, försvara livets början och slut, stå upp för kung och fosterland.

Det är som om Kristdemokraterna försöker fylla två luckor i politiken samtidigt. De värdekonservativa väljarna ska behållas. Samtidigt försöker man profilera sig som det vänliga, varma borgerliga partiet – det som kan komplettera de övrigas marknadstänkande i vård- och omsorgsfrågorna med ett mänskligt perspektiv.

Men det är en balansakt som Kristdemokraterna haft svårt att klara av. De värdekonservativa vill inte gå med på några livsstilsliberala eftergifter. Och den – antagligen något större – väljargrupp som skulle kunna tänka sig att rösta på ett KD med fokus på barn, sjuka och utsatta människor tilltalas inte av abortmotstånd och homoförakt.

Det är märkligt att Kristdemokraterna framstår som så otydliga när partiet faktiskt har ministrar som styr över ett oerhört viktigt ansvarsområde, vården och omsorgen. Där har alliansen genomfört avsevärda reformer. Kruxet är att Kristdemokraterna inte sett till att få uppmärksamhet och erkännande för framgångarna.

På samma sätt verkar man sjabbla bort partiets nya fokusområde, barns och ungas rättigheter. Ämnet har debatterats hela våren. Ändå har Kristdemokraternas ministrar knappt synts till. Först nu med Göran Hägglunds inledningstal på rikstinget i går presenterades förslag som kan föra in partiet i debatten.

Rikstinget har mycket att göra, om man vill säkerställa att partiet inte åker ut ur riksdagen vid nästa val.

Karin Rebas, GD

Mer läsning

Annons