Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kultur för alla

Annons

Det alla betalar för ska alla kunna ta del av. Det är en ganska självklar princip när det gäller offentligt drivna badhus, museer och stadsteatrar. Det behöver inte betyda att dessa anläggningar är gratis. Men det betyder att skattebetalarna måste kunna ta del av utbudet till ett rimligt pris.

Svenska staten är huvudman för de så kallade nationalscenerna: Kungliga Operan, Dramaten och Riksteatern. Deras verksamhet finansieras med en blandning av statligt stöd och externa medel, till exempel biljettintäkter. Av dessa institutioner bedriver Riksteatern en uppskattad turnéverksamhet runt om i landet. Men för att gå på Operan eller Dramaten måste man ta sig till Stockholm.

Det behöver inte vara så. Föreställningar vid Metropolitan i New York sänds på svenska biografer över hela landet i digitalformat, genom Folkets hus-rörelsens försorg. Men från Kungliga Operan och Dramaten sänds bara någon enstaka föreställning om året. Självklart borde fler av nationalscenernas föreställningar kunna sändas på samma sätt.

Men det finns ingen anledning att stanna där. Varför kunde inte nationalscenerna samarbeta med SVT om att webbsända samtliga föreställningar?

Det handlar också om kulturstödets legitimitet. Såsom stödet till nationalscenerna fungerar i dag är det snarare en regressiv skatt, där – för att teckna en hårdragen bild – undersköterskan i Hofors subventionerar den välbärgade Östermalmsbons kulturkonsumtion.

David Ekstrand

Mer läsning

Annons