Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kulturdebatt som saknas

/
  • Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på Gävlebesök i går, tillsammans med Gävleborgs landshövding Barbro Holmberg. Kulturministern motsvarade förväntningarna om att inte säga något ideologiskt kraftfullt i kulturpolitiska frågor.

I går var en av Sveriges allra viktigaste ministerposter på besök i Gävle. Men tråkigt nog inte en av landets viktigaste ministrar.

Annons

Att vara kulturminister ses av tradition inte som ett av regeringens tyngre uppdrag, därför är den anonyma Lena Adelsohn Liljeroth ett logiskt val.

Att vara kulturminister förknippas främst med att klippa band, skära upp invigningstårtor, prata lite välvilligt blomsterspråk om kulturens betydelse i samhället, och fördela pengar till kulturinstitutioner och kulturpersonligheter som notoriskt tjuter om att de borde fått mer. Detta även i en tid då kulturfrågorna har fått en helt ny politisk och ideologisk sprängkraft.

Det har uppstått en strid om vad som är ”svensk kultur”. Det är nämligen den konfliktlinje som skiljer ut högerextremismen från alla andra politiska strömningar. Invandringspolitiken utgör konkretionen av högerextremismens föreställning om vad som är nationell kultur, och att denna är hotad. Det är det invandringspolitiska spektrat som politiker och allmänhet ser och diskuterar – flyktingpolitik, integration, arbetskraftsinvandring – men det som är fundamentet för högerextremismen är kulturfrågorna.

Inget parti, och bara få debattörer, är skickliga på att föra debatten mot Sveriges tongivande högerextrema parti, Sverigedemokraterna. Före valet ville de inte ta den alls. Med Sverigedemokraterna i riksdagen tvingas de försöka, men lyckas sällan mer än taffligt.

Att invandringsfrågan bara är en utlöpare av en kulturpolitisk föreställning verkar de icke-sverigedemokratiska partierna knappt ha begripit alls. De enda som trots allt ändå berört ämnet är högerextremismens motpol, kulturvänstern, som hävdar att det inte existerar någon svensk kultur över huvud taget, vilket är precis den ideala mostståndarståndpunkten för de högerextrema.

Kulturvänsterns linje skjuts ju lätt i sank. Kulturvänstern brukar ju gärna lyfta fram och sprida kännedom om andra kulturer, ofta förtryckta och fattiga folks, vilket givetvis är en god kulturgärning, men med detta konstaterar man ju samtidigt att det existerar distinkta, nationella kulturer. Så varför skulle då just Sverige sakna en kulturell kontext?

Givetvis finns det en svensk kultur. Men till skillnad från vad högerextrema hävdar så har svensk kultur ett tydligt inkluderande karaktärsdrag. Svensk kultur är inte statisk utan öppen för impulser utifrån. Det är en kultur som strävar efter modernitet och att vara uppdaterad. Svensk kultur ristades inte in i sten år 1850 eller 1950, eller vilket år nu de högerextrema anser att svensk kultur låstes fast för evig tid.

Någon borde väl ändå tala högt och tydligt om detta.

Varför inte landets kulturminister?

Mer läsning

Annons