Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kunskaper i teorin

/
  • Det är snart elva år sedan Fadime mördades av sin pappa, ett mord som följdes av stora ekonomiska insatser mot hederförtrycket. Ändå är det helt uppenbart att tillräckligt inte görs.

Det är nära elva år sedan Fadime Sahindal sköts till döds av sin egen pappa i Uppsala.

Annons

Ett par månader tidigare stod hon i riksdagens talarstol och berättade om att det finns unga människor i Sverige som lever i förtryck, terroriserade av sina egna familjer på grund av en önskan att få leva sitt eget liv på sitt sätt. Att jobba, ha vänner, att älska på sina egna villkor.

Fadime Sahindals önskan att få göra just detta blev hennes död. Det Fadime hade sagt i intervjuer att hon inte trodde att hon levde under dödshot, hon visste!, visade sig vara sant. I de upprörda svallvågorna efter mordet sköts det till stora resurser för att arbeta mot hedersförtryck.

Före mordet på Fadime var det inte många som visste vad hedersförtryck var, nu kan knappast någon påstå sig vara ovetande om fenomenet.

Men utbildningsinsatser, skärpt socialtjänst och en allmän vetskap om hedersförtycket till trots lever fortfarande tusentals unga i ofrihet och under hot:

- En kartläggning som Ungdomsrådet gjorde för ett par år sedan (”Gift mot sin vilja”) visade att cirka 70 000 unga i åldrarna 16-25 inte själva kan välja vilka de gifter sig med.

Varje termin försvinner till exempel ett tiotal barn från den svenska grundskolan på grund av bortgifte.

–Tusentals flickor i Sverige riskerar att utsättas för våld inom familjen. Den andra sidan av det myntet är det förtryck som pojkar utsätts för. Även de lider ju av ett hårt tryck från familjen att kontrollera sin kvinnliga släktingar.

Just nu får mordet av en 19-årig kvinna i Landskrona som skedde i april i år stor uppmärksamhet. Kvinnan dödades av 107 hugg i huvudet, halsen, bålen och ryggen med två olika knivar och en sax. Flera av huggen var direkt dödande och den som misstänks för mordet är hennes egen bror, nu 17 år gammal.

Den mördade kvinnan fördes mot sin vilja till Irak 2004 och giftes bort som 13-åring men lyckades för tre år sedan fly tillbaka till Sverige. Här har hon utsatts för dödshot från mannen hon var gift med men enligt uppgift även från sin familj.

Hon hade under en längre tid haft kontakt med socialtjänsten i hemkommunen utan att få tillräckligt stöd, något Socialstyrelsen för en tid sedan klandrade Landskrona kommun för.

Det är skandalöst nog uppenbart att Sverige trots stora satsade pengar och ökad kunskap inte agerar tillräckligt kraftfullt mot hedersbrotten.

Först för något år sedan presenterades förslaget att tvångsgifte ska bli olagligt och fortfarande debatteras om hedersbrott bör bli en egen brottsrubricering.

Polisen vittnar ofta om svårigheter att komma åt hedersbrotten eftersom det inte finns någon särskild brottsrubricering.

Istället hamnar eventuella anmälningar under rubriceringar som misshandel, kvinnofridskränkning och olaga hot. Det försvårar inte bara polisens arbete utan gör också att det är svårt att veta hur många som verkligen vänder sig till polisen.

Hedersbrott som brottsrubricering skulle också – liksom andra strukturella brott som hatbrott och kvinnofridskränkning – få en stark symbolisk betydelse och blir en kraftfull markering om att den här typen av brott inte accepteras i Sverige.

Mycket har hänt på teoretisk, kunskapsbaserad nivå men i praktiken har det svenska samhället oacceptabelt svårt att göra något åt hedersförtrycket, det får vi alltför ofta hjärtskärande påminnelser om.

Karin Bergkvist

Mer läsning

Annons