Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lagstiftning att vara stolt över

/

Annons

Att göra abort eller inte. Det är inget lätt val att ställas inför. Kvinnans egna värderingar och moraluppfattning, ekonomi, social situation, ålder, medicinska risker. Abortbeslutet är sällan lätt, ofta tas det med tungt hjärta. För andra blir det självklara valet att behålla barnet, även om det inte var en planerad graviditet. Oavsett vilket finns många aspekter att fundera över och självklart finns det goda och mindre goda skäl till aborter. Men det är ändå kvinnans val, samhället kan inte och ska inte kategorisera skälen.

När Sverige 1975 införde fri abort innebar det en av de allra viktigaste feministiska milstolparna. Först då fick kvinnor den grundläggande mänskliga rättigheten att själva bestämma över sin kropp. Abortlagstiftningen förbättrades ytterligare för att par år sedan när lagen ändrades till att omfatta även kvinnor som inte är svenska medborgare eller bosatta här.

Att Sverige har en generös aborlagstifning är bra och det ska vara en självklarhet.

Vi vill inte att kvinnor ska tvingas genomföra graviditeter mot sin vilja. Vi vill inte att kvinnor i desperation gör illegala aborter, något som kan innebära stor risk för hälsan. Så ser det ut i stora delar av världen där kvinnor inte har den självklara rättigheten till sina egna kroppar. WHO, Världshälsoorganisationen, uppskattar att uppemot 20 miljoner kvinnor dör varje år i sviterna av illegala aborter, en desperat åtgärd de drivits till av olika skäl. Risk för att bli utstött eller avslöjad med att ha haft sex före äktenskapet (även det ett brott för kvinnor i många länder) eller kanske av ren och skär fattigdom. Inte sällan är det religionen som spelar en framträdande roll. Ett starkt motstånd mot aborter finns också inom flera EU-länder.

Med den svenska abortlagstiftningen i ryggen kan Sverige kämpa för denna fundementala rättighet för kvinnor även i andra delar av världen.

Men även i Sverige blossar abortdebatten upp med jämna mellanrum.

Kristdemokraterna håller riksting i slutet av juni och olika motioner från mer eller mindre rabiata abortmotståndare i partiet har fått en hel del uppmärksamhet under senare tid.

Gunilla Gomér, kristdemokratisk politiker från västra Sverige, vill ha en nollvision för aborter. Hon tycker inte att Sverige ska ha den mest abortliberala lagstiftningen i Europa och hon vill sänka gränserna för aborter.

”När jag gick som elev var jag själv med och la ett foster som fick självdö i sköljen”, argumenterar Gunilla Gomér (till yrket sjuksköterska). Men så är hon också ordförande i organisationen Ja till livet som gärna ägnar sig åt vulgärargumentation.

Varje år genomförs mellan 30 000-35 000 aborter i Sverige och en absolut majoritet av dem utförs tidigt, före vecka tolv. Fram till vecka 18 får kvinnor själva bestämma om de ska göra abort, därefter krävs tillstånd från Socialstyrelsen. Ingen abort får göras om fostret kan överleva utanför livmodern. Gränsen är i praktiken satt vid 22:a veckan. Sena aborter är ovanliga, de står för ungefär en procent av det totala antalet aborter.

Det finns sjukhuspersonal som – utan att kritisera abortlagstiftningen – vittnar om det för dem oerhört jobbiga i att se ett aborterat foster uppvisa livstecken. Det är synpunkter som måste tas på allvar. Och nog kan det för många av oss kännas konstigt att man på en sal genomför en sen abort medan på en annan kämpar för att rädda ett efterlängtat men alldeles för tidigt fött barn. Gränsen mellan sen abort och barn man kan rädda är inte stor, men den finns fakstiskt där. Det finns en öppning i lagstiftningen för att sänka gränsen för abort i framtiden om så blir etiskt och moraliskt nödvändigt. Just nu anses det inte finnas några skäl till att ändra i lagstiftningen och att sådana ändringar inte görs lättvindigt ska vi vara djupt tacksamma för.

När Gomér och övriga i hennes läger debatterar aborter använder de sig av de sena aborterna för att ta poänger. Men det de är ute efter är egentligen aborterna i största allmänhet.

Abortlagstiftningen är 36 år gammal men måste fortfarande försvaras.

Mer läsning

Annons