Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Landsting lyder under svensk lag

Gävleborgs läns landsting sjunker allt djupare ner i dyn därför att en svag politisk ledning låter sig duperas av en maktfullkomlig landstingsdirektör, Svante Lönnbark.

Annons

Lönnbark försöker centralisera det mesta till sig själv. Han verkar helt främmande för att modernt ledarskap måste innebära att arbeta med och inte mot de anställda. Och gång på gång visar han att enligt honom kan den grundlagsskyddade yttrandefriheten inskränkas i landstinget. 

Det allvarligaste hotet mot en fungerande sjukvård i länet tycks vara att landstinget får allt svårare att rekrytera och behålla läkare och sjuksköterskor. Känner man sig toppstyrd och därför slutar rekommenderar man inte andra att söka jobb i det landstinget.

Lönnbarks närmaste underlydande tycks falla in i maktarrogansen. En av dem försökte förra veckan påverka Moderaternas oppositionsråd inför den presskonferens där landstingets oppositionspartier redovisade resultatet av något så egentligen självklart som att de kontaktat läkare som lämnat landstinget för att höra orsakerna till att de inte vill fortsätta arbeta här.

Landstingsledamöter är folkvalda. Landstingets byråkrater har inte ringaste befogenhet att ge order om vad de ska tänka och göra.

Jag gladdes åt debattartikeln ”Vilket ledarskap vill landstinget ha” i GD 9/1, skriven av överläkare Henning Thejls, verksamhetschef för länets kvinnosjukvård 2001-2010. Att öppet redovisa sina uppfattningar inför skattebetalare borde vara självklart i en demokrati. Det kändes befriande med någon som visade att han ger blanka sjutton i Lönnbarks munkorgsfilosofi.

I den då aktuella striden rörande en totalt omöjlig toppchef tog Lönnbark inledningsvis parti för toppchefen och därmed mot läkare och annan personal som absolut inte ville arbeta under henne.

Men det visade sig sedan att Lönnbark ansåg sig ha maktbefogenhet att med ett pennstreck helt ensam kunna införa en ny sjukvårdsorganisation. Ungefär som det gällde hans egen sommarstuga.

Lönnbark och landstingsstyrelsens dåvarande ordförande Ann-Margret Knapp skrev en gemensam debattartikel i oktober 2010. Ämnet ansåg de tydligen var mycket viktigt.

På en av landstingets arbetsplatser hade opinionslistor från anställda plockats ned av överordnade.

JO kritiserade detta som stridande mot yttrandefriheten. Knapp och Lönnbark skrev att de förstod JO:s uppfattning men inte delade den. De insåg inte att den grundlag JO och andra har att värna gäller alla, och att landstinget i Gävleborg därvidlag inte kan ha särregler.

När jag genom åren frågat vänner i landstinget varför de inte försökt stoppa Lönnbark blir svaret: De ogillar hans maktarrogans men det är lönlöst att försöka göra något så länge Socialdemokraterna backar upp honom.

Hans Lindblad 
Krönikör

Mer läsning

Annons