Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: Varför dröjde Gävle kommun så länge med att ta tag i extremismen?

/
  • Vi har en hel del ungdomar som känner att deras livsutrymme blir begränsat. De får inte träffa vem de vill, gifta sig med vem de vill, säger biträdande socialchef Lars Lodin, till P4 Gävleborg.

Annons

När en ung människa börjar dras till våldsbejakande extremism behöver familjen stöd – snabbt. Rimligen är Gävle en av de städer i Sverige där behovet är extra stort.

Här har radikala predikanter spritt åsikter som ligger nära talibanernas, och Säpo har undersökt eventuell terrorfinansiering

Därför är det utmärkt att socialtjänsten i Gävle nu ska skapa en ny tjänst med det ansvaret.

Tjänsten ska också arbeta med hedersförtryck. Tanken är att framför allt arbeta förebyggande.

Våldsbejakande extremism och hedersförtryck ställer till stora sociala problem för familjemedlemmar och omgivning, problem som lätt sprider sig som ringar på vattnet.

Till exempel är det inte ovanligt med pojkar som är offer för hedersförtryck och samtidigt själva förövare.

Som för alla former av brottslighet är det viktigt att så tidigt som möjligt hejda unga på väg in. Ju tidigare insatsen kommer, desto lättare går det. Så spar samhället in stora framtida kostnader och mänskligt lidande.

Det är jättebra att Gävle satsar på detta! Men lika viktigt som att det görs, är hur det görs. Det är faktiskt helt avgörande. Tyvärr kan det ganska lätt bli fel.

Frivilliga och enstaka kommuner har varit tidigt ute med lyckade projekt mot radikalisering. Speciellt effektivt har det visat sig vara att samarbeta med oroliga familjemedlemmar – när det görs på rätt sätt.

Men kunskaperna har länge varit alldeles för dåliga. Och den kunskap som finns har inte nått fram till ansvariga i kommunerna. De erfarenheter som gjorts har inte spritts ordentligt. Tyvärr har en del projekt blivit ganska misslyckade.

Ett välkänt misslyckande är den nya myndigheten mot våldsbejakande extremism, mest uppmärksammad på grund av den intygshärva som fick Mona Sahlin att avgå.

Myndigheten har redan fått stor kritik för alldeles för dålig kunskap, både i ledningen och hos dem som skulle svara i den icke fungerande stödtelefonen.

Utredaren som från början föreslog satsningen har sagt att det i praktiken blev ett omöjligt uppdrag; det går inte att bygga upp en verksamhet på så lös grund.

Det här är ämnen som blivit infekterade med fördomar, och nästan upplösts i debatten om invandring. De som engagerat sig för utsatta flickor har helt orättvist beskyllts för främlingsfientlighet.

Samtidigt har verkligt främlingsfientliga skrikit om hedersvåld som ett cyniskt slagträ mot all invandring, utan att de haft minsta intresse av att skydda och stötta offren.

Både våldsbejakande extremism och hederskultur finns även i det inhemska svenska samhället, om än i annan skepnad.

Tänk på Bjästafallet i Ångermanland häromåret, där flickan som anmälde en våldtäkt stöttes ut av bygden medan förövaren fick omgivningens stöd.

Det allt värre sexuella näthatet går ut på att attackera kvinnors karaktär genom deras kroppar – vilket visar en i grunden hedersrelaterad syn på kvinnors sexualitet.

En fara med den nya tjänsten i Gävle kan vara att med två rätt olika ansvarsområden kan den ansvarige tvingas prioritera ned det ena.

Bättre vore med två olika tjänster, var och en med ordentlig kunskap inom sitt område. Gärna gemensamt med grannkommuner, för kompetensen behövs även i små kommuner.

Och så kan det nog bli tids nog – låt oss ha gott hopp för framtiden.

Mer läsning

Annons