Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lynch-mobb

Annons

Sönderslitning av kroppen med hästar, stening, kokande olja, bålbränning. En del avrättningsmetoder tillhör historien, en del används ännu idag. Det grundläggande barbariet, att samhället tar en människas liv, finns kvar.

Antalet länder som tillämpar dödsstraff minskar tack och lov. Men fler avrättningar i framför allt Iran har ändå ökat de kända verkställda dödsstraffen i världen till 676 under 2011, enligt Amnesty International. Siffran är dock egentligen betydligt högre eftersom Kina avrättar tusentals människor varje år (fler än övriga länder tillsammans), men officiell statistik saknas. I väst är det bara Vitryssland och USA som tillämpar dödsstraffet med två respektive 43 dödsstraff förra året.

Alfred Ander blev 1910 den siste människan som avrättades i Sverige (den första och sista med hjälp av giljotin). I Sverige är det politiska motståndet mot dödsstraffet starkt. Extremister som Nationaldemokraterna och en och annan enskild politiker (främst från Sverigedemokraterna) är för, i övrigt hittas förespråkarna för dödsstraff mest i fikarummen.

Hemska händelser utlöser starka känslor och de flesta tänker väl – eller häver ur sig – någon gång när man hör om barnamord eller om pedofiler att inget straff är hårt nog.

Debatten kring brott och straff handlar mycket om känsloargument. Alltför mesiga straffskalor orsakar frustration.

Vi får inte ge efter för kriminalitet och grova brott ska självklart få konsekvenser, såväl offer som dess anhöriga måste kunna känna att rättvisa skipats. Det är tyvärr inte alltid så idag. Det är viktigt att Sverige har kännbara straff i samklang med det allmänna rättsmedvetandet.

Däremot måste vi alltid försvara att humanistiska principer ska gälla. Samhället ska inte utkräva hämnd eller att tillåta att lynchmobben dikterar rättskipningen.

Mer läsning

Annons