Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marcus Bohlin: Var det här allt Uppdrag granskning hade att komma med?

Annons

När Uppdrag granskning (UG) meddelade att de skulle göra ett program om situationen i Västernorrland och nedläggningen av BB i Sollefteå väcktes förhoppningar i alla läger. Men vad SVT än hade valt att fokusera på så skulle programmet ha mött kritik för att vara vinklat. Från olika grupper.

UG har i sitt program valt att granska hur motståndet i Ådalen ser ut och vilka uttryck det har tagit sig. Fokus läggs på de hot och det hat som har mött de politiker som var med och fattade beslutet att lägga ner BB (och akutkirurgin) i Sollefteå. Hårdast åtgången har regionrådet Erik Lövgren (S) blivit, med flera mordhot och tonvis med hatiska kommentarer.

Erik Lövgren (S), regionstyrelsens ordförande i Västernorrland. Bild: Ove Öst.

Det går att förstå demonstranternas ilska och vanmakt, men den relativisering och förringning av hoten som sker är inte acceptabel. Och att demonstranterna inte gillar att bli ifrågasatta blir tydligt när Janne Josefsson tar dem på pulsen efter huvudinslaget (signerat Rolf Lunneborg och Håkan Alamaa på SVT Västernorrland).

Är det något som demonstranterna i Ådalen har varit duktiga på så är det att sätta fingret på den osunda kulturen i landstinget i Västernorrland.

För oss som bor och är verksamma i regionen och som har följt den här diskussionen på nära håll så kommer Uppdrag granskning inte med några större nyheter. Men kanske är det inte heller programmets syfte då det primärt har en nationell publik, som av naturliga skäl inte har följt med i alla turer i den västernorrländska landstingspolitiken.

Det är svårt att med någon trovärdighet invända mot UG:s vinkel. Självklart är det av intresse när det utomparlamentariska motståndet mot demokratiskt fattade beslut leder till att politiker mordhotas (som Lövgren) eller förtalas grovt (som Per Wahlberg) och att många folkvalda väljer att hoppa av politiken på grund av det hårda tonläget.

Ändå ger det inte hela bilden.

Man hade kunnat se närmare på införandet av länsklinikerna, en organisationsförändring med gott syfte men som man får säga inte har slagit så väl ut som man hade kunnat önska.

Det finns nämligen mängder med märkligheter i landstinget som hade varit värda att uppmärksamma för att nyansera bilden. För är det något som demonstranterna i Ådalen – och de som drar i trådarna – har varit duktiga på så är det att sätta fingret på den osunda kulturen i landstinget i Västernorrland.

Man hade kunnat lyfta den så kallade Thelinaffären där de folkvalda har valt att titta åt andra hållet i stället för att verkligen gå till botten med vad som hänt. Man hade kunnat se närmare på införandet av länsklinikerna, en organisationsförändring med gott syfte men som man får säga inte har slagit så väl ut som man hade kunnat önska. Man hade kunnat titta på landstingets orimligt höga kostnader för stafettpersonal – ett problem som dessutom återfinns i många landsting. Eller varför inte uppmärksamma de höga konsultkostnaderna som har varit en följetong i landstinget i många år.

Alla journalister måste göra ett urval, det går aldrig att ta med allting i en artikel eller ett inslag. Men på en timme borde UG ha kunnat ge en något mer nyanserad bild av situationen i Västernorrland.

Mer läsning

Annons