Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med centrum i centrum

Man kan undra hur mycket Gävles kommunalråd Per Johansson (S) ångrar sitt avstängningsförsök av Rådhusesplanadens biltrafik, tillkommet i all hast, och inte bara till överraskning för hans stödpartier utan även emot deras vilja.

Annons

Nu när remisstiden för centrumplanen är slut kommenterar en efterklok Johansson att det blivit för mycket fokus på biltrafikavstängningen.

Vad hade han väntat sig? En försöksavstängning, fysiskt uppenbar för alla slags trafikanter, är ju inte direkt ett smart sätt att gömma undan frågan, som redan utan ett verklighetstest hade varit en av de allra hetaste frågorna.

Nej, så dum kan rimligen inte Johansson ha varit. Givetvis var avsikten att – just – på det mest konkreta sätt lyfta fram de fördelar man trodde skulle framträda. Men i stället visade det sig att Gävleborna tyckte ”fel”, att bilisterna körde ”fel” (till exempel utanför Centralen) och att plus och minus landade ”fel” hos många centrumföretagare.

Någon irrationell orsak måste därmed ha funnits till att Gävleborna inte begripit sitt eget bästa. Den identifierades snabbt av det i andra sammanhang välrenommerade konsultföretaget WSP, i en beställningsrapport:

Medierna. Vilket skulle bevisas.

Och inte bara GD utan till och med det egna organet Arbetarbladet var illojala mot Johansson och den S-märkta kommunledningen. Medierna rapporterade ”fel”, helt enkelt.

Den fixa idén om att stänga av Rådhusesplanaden för personbilstrafik borde nu begravas i frysboxen. Om inte av andra skäl så för att det under rådande lågkonjunktur vore förödande att döda om så bara ett enda centrumhandelsföretag genom att strypa tillgängligheten.

Gävlebornas kreativitet under remisstiden är det dock inget fel på.

Många förslag andas stor optimism och framtidstro, tvärtemot den självbild av destruktivt jante-tänkande som Gävlebor många gånger upplever att staden präglas av.

Flera förslag är så fantasifulla och långt före sin tid att de kan krydda centrumplaner för decennier framåt. Playa i Slottsparken, sophämtning till häst, skycabs, med mera.

Kanske värt en extra fundering är idén om att separera de båda gatorna i Rådhusesplanaden för kollektivtrafik respektive privattrafik. Norra Rådmansgatan för bussar, Norra Kungsgatan för bilar (eller tvärtom).

Det kritiska framkomlighetsområdet för busstrafiken är ju vid Rådhuset. Här slipper bussarna då trängas med bilar – men nya problem med stockning av bussar kan uppstå.

Delvis kanske det kan förebyggas med klokt lagda tidtabeller och klokt fördelade hållplatser.

Samtidigt får inte förnyelseivern vara så stor att man vill åtgärda varje litet och föga akut problem. Vi står inför minskade skatteintäkter i lågkonjunkturens kölvatten.

Fast omvänt brukar det också i sådana lägen vara bra att passa på med infrastruktur- och bygginvesteringar. Priserna minskar, och sysselsättning hålls uppe.

Men även ytterligare en aspekt bör beaktas. Ett vackert och attraktivt Gävle är förstås en fördel för alla som redan bor här. Vill man locka inflyttare, till exempel kapa åt sig en bit av det dynamiska Stockholm/Uppsala-området, så spelar dock stadens skönhet ingen större roll – om ingen känner till den.

Gävle måste göra reklam för sig, och bryta fördomar om avstånd och geografisk tillhörighet som gör att potentiella pendlare hellre väljer att bosätta sig söderut.

David Nyström

Ledarskribent

Mer läsning

Annons