Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men vad sa Löfven?

/
  • Ska kommunerna sitta och sortera eleverna efter föräldrarnas inkomst? Stefan Löfven kräver blandade skolklasser men gav i SVT:s partiledardebatt inget svar på hur det ska gå till.

När söndagskvällens partiledardebatt analyserats kan man konstatera att svensk inrikespolitik bytt fokus.

Annons

Skiljelinjen löper inte längre mellan arbete och bidrag, skillnaden mellan höger och vänster är inte heller lika skarp vad gäller skattesänkningar kontra skattehöjningar, utan den nya konfliktdimensionen handlar om kamp mot arbetslösheten (S) kontra ordning i statsfinanserna (M).

Den nye S-ledaren Stefan Löfven spelade nästan jämnt med Fredrik Reinfeldt, men sex år som statsminister tränar förstås upp en formidabel debattförmåga. Problemet för Reinfeldt är att inte falla i Olof Palmes och Carl Bildts fälla; att framstå som alltför arrogant och nedlåtande mot sakpolitiskt jämnbördiga men mer saktmodiga motståndare (Thorbjörn Fälldin respektive Ingvar Carlsson).

Stefan Löfven efterlämnade ett seriöst intryck. Få kan nog tvivla på att han kan fungera som statsminister, men han har (ännu) inte en lika vass tunga som Fredrik Reinfeldt, och frågan är om han egentligen skulle vinna på att slipa bort sin lite buttra uppsyn. Han klarade ändå hyfsat att parera Reinfeldts repliker.

Mellan raderna, och mellan den allmänna vältaligheten om innovationer och forskning, gav Löfven två besked, varav det ena häpnadsväckande.

Först, kärnkraften. Det var bisatsen som Löfven betonade, och detta tydligt: ”... vi har ett kongressbeslut på att kärnkraften ska avvecklas, men aldrig – aldrig – om industrin inte klarar det.” Därefter sa han att Sverige behöver kärnkraften ”för överskådlig tid”.

Det är svårt att misstolka Löfven, och att de borgerliga inte vill ta hans erbjudande om att sätta sig ner och samtala är obegripligt – och oansvarigt.

Men vad sa Löfven egentligen om skolan?

Segregationen och dess orsaker diskuterades; Vänsterpartiet vill ta bort elevers möjligheter att välja skola, medan utbildningsminister Jan Björklund vill att mer pengar ska gå till skolor där eleverna har låg studiemotivation och svaga socioekonomiska hemförhållanden.

Stefan Löfvens analys är nog den bästa, men samtidigt den i särklass omöjligaste att genomföra. Mer resurser till skolor med svagt presterande elever är för all del viktigt, men löser inte problemet med att det i klasserna kanske bara finns ett fåtal, eller ens ingen, studiemotiverad elev som ”drar” undervisningen och blir förebild.

Utbildningsministern måste ha missat att Stefan Löfven två gånger framhöll att staten ska ge ett uppdrag till skolorna att se till att det bildas blandade grupper – för hur ska detta, i och för sig goda, åstadkommas?

Det enda sättet vore väl då att kommunerna sitter och sorterar skolbarnen efter studieförmåga, och sedan fördelar dem på de olika skolorna – vilket därmed måste överordnas var eleverna bor, och vilken skola de helst skulle ha valt. Studiemotiverade medelklassbarn som bor i fina bostadsområden får bussas ut till problemskolor. Man kan se framför sig vilket ramaskri det skulle bli.

Att inte utbildningsministern tog replik på detta är svårbegripligt. Här måste Löfven och hans parti förklara sig.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons