Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer riksdag i riksdagen

/

Annons

Ett kännetecken för goda traditioner är att de håller genom föränderliga tider.

Men alla traditioner har inte sådana kvaliteter.

Riksdagens högtidliga öppnande är ett exempel.

Öppningsdagen har den kvarlevande karaktären av att folkets representanter börjar sitt arbetsår med att ödmjuka sig inför de fördemokratiska högre makterna Gud och konungen. De folkvalda förväntas lovsjunga båda storheterna; Herren i Herrens hus, men kungen i de folkvaldas eget hus. Det senare känns särskilt motbjudande.

Det är statschefen som förklarar riksmötet öppnat. I anslutning till det håller han ett litet tal till riksdagens ledamöter. Efter ceremonin samlar statschefen regeringen till konselj i sitt residens.

Detta hade väl varit fullt OK om statschefen hade varit folkvald. Men i Sverige tillsätts ju inte statschefsposten av folket utan är förbehållen en särskild person ur en särskild familj, och detta inte för bestämda mandatperioder utan på livstid.

Sedan grundlagsförändringen 1974 förutsätts kungen avstå från politik, vilket torde vara en närmast omöjlig uppgift i ett tal i riksdagen. Intrycket blir i bästa fall att kungens tal är töntigt och pinsamt, men i värsta fall blir det förmanande och mästrande. Oavsett vilket, så är det ovärdigt riksdagens ledamöter.

Snarare borde det vara tvärtom. Folkets representanter talar. Monarkins representant lyssnar.

Programmet bjuder också att riksdagsledamöterna samlas till Gudstjänst innan öppnandet. Detta har utvecklats till ett spektakel.

Förra året höll biskop Eva Brunne en predikan som i positiva ordalag hänvisade till en demonstration dagen innan mot Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Det lämnade beklagligt nog öppet för tolkningen att hon underkände folkets val. SD svor i Storkyrkan och tågade ut.

Detta år, liksom 2009 och 2007, hölls en interreligiös Gudstjänst där också en imam och en rabbin läste ur sina respektive heliga skrifter. Även detta provocerade, denna gång inte bara SD:are utan också vissa inom KD.

Den religiösa inramningen av riksdagens öppnande har utvecklats till ett tafatt sätt att hantera att Sverige numera samtidigt både har många religioner och ingen religion, men också en religion som dominerat landet i tusen år.

Riksdagen har beslutat att befria religionen från staten, och vice verca, och bör därför inte ge uttryck för någon annan hållning, särskilt inte på dagen för riksdagsårets öppnande.

Det måste vara fullt möjligt att, utan att ge avkall på högtidlig inramning, manifestera denna dag som en hyllning till demokratin i stället för till monarkin och till diverse religioner, och att den folkvalda församlingen ger uttryck för tacksamhet till det folk som valt dem, inte till kungen eller Gud.

Folkstyrets främsta företrädare, talmannen, bör givetvis leda dagen, så länge som statschefsämbetet enligt konstitutionen innehas av en kung.

Partierna bör vara i centrum, och deras ledare kan säga något om hur de ser på sitt demokratiska uppdrag och hur de tänker sig att under det arbetsår som ligger framför dem förvalta det förtroende de fått av folket.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons