Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mer statlig kontroll

Skolinspektioner, som den som nu genomförts vid Gävles skolor, är ett av flera exempel på ett ökat statligt grepp om landets skolverksamhet.

Annons

Folkpartiet förordar en återgång till statligt huvudmannaskap av skolan. Det har man dock inte fått gehör för inom alliansregeringen. Däremot kan det FP-ledda utbildningsdepartementet låta ett mer statligt synsätt genomsyra skolmyndigheterna.

Antalet skolreformer som anses ha skadat landets skolväsende så att kunskapsresultaten stadigt sjunkit i flera år, är så många att oavsett vilken politisk utgångspunkt man har, kan man alltid hitta en att skylla på.

Borgerliga daterar moraset till 1968, då dåvarande utbildningsminister Olof Palme öppnade skolans portar på vid gavel för vänstervågen att blåsa in, och skolans auktoritet och kvalitet att vädras ut.

Vänstern skyller friskolereformen i början av 90-talet för erosionen av skolans likvärdighet.

Kritiken mot kommunaliseringen av skolan, som genomfördes av Göran Persson strax före friskolereformen, skär tvärs genom parti- och blockgränser.

Folkpartiets motpol i skolfrågor, Vänsterpartiet, står enade med FP om att skolan bör förstatligas. Moderaterna, som leder Sveriges kommuner och landsting, representerar en arbetsgivarpart som inte vill bli avlövad den makt som skulle tas ifrån organisationen om staten tog över.

Det alla möjligtvis är överens om är att det var fel att genomföra alla dessa reformer så resolut. Skolpolitiken har de senaste 50 åren varit allt annat än långsiktig, vilket givetvis bidragit till ökad stress och minskad trivsel hos rektorer och lärare.

Detta är ändå inget skäl för att inte skynda med just ett förstatligande av ansvaret för skolan. Det är en ”spelregelfråga”, inte en fråga om skolans innehåll och skolpolitisk ideologi. Regelfrågor borde politiker enas om.

David Nyström

Mer läsning

Annons