Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moderat dikeskörning

/

Annons

Visst mår de politiska partierna gott av en förbehållslös idédebatt som vågar lyfta historiskt tabubelagda frågor i syfte att vitalisera politiken i en för samhället stärkande riktning. Principiella bannlysningar av vissa ämnen med hänvisning till det historiska idéarvet kan i det moderna samhället lätt ge ett fossilt intryck, speciellt om man gjort förnyelse till en dygd och till och med befäst avsikten i partibeteckningen.

Men när de nya Moderaternas familjepolitiska arbetsgrupp umgås med tanken att överväga en ökad individualisering av föräldraförsäkringen med hänvisning till att jämställdhetspolitiken länge har länge ”stått och stampat på samma ställe”, ja då riskerar förnyelseambitionerna stjälpa mer än hjälpa. Vi pratar om en hejdundrande ideologisk dikeskörning.

Det kan knappast vara en nyhet för M att kvinnor äger, tjänar och bestämmer mindre än män, att pappor endast tar ut 21 procent av föräldraledigheten - med nuvarande takt dröjer det 211 år innan uttaget blir jämställt enligt TCO:s index – och att i majoriteten av hushållen faller ansvarsfördelningen för barn och hem på kvinnans lott.

I dag är 60 av föräldraförsäkringens 480 dagar reserverade för respektive förälder, och kan alltså inte överlåtas. ”Vi tror att det på sikt kan krävas en ökad individualisering av föräldraförsäkringen för att uppnå målet med ett jämställt föräldraskap och en jämställd arbetsmarknad”, skriver M-gruppen.

Det är beklämmande. Nog för att små barn mår bra av att tillbringa mycket tid med båda sina föräldrar och att det finns goda skäl att uppmuntra till ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten, men kvotering?

I Moderaternas iver att framstå som progressiva i jämställdhetsfrågorna, ett länge försummat område, sidsteppar man den borgerliga grundprincipen att flytta makt från stat till privatperson och missar rättesnöret att vad politiker vill att människor ska göra kontra vad man har rätt att tvinga människor till, nödvändigtvis inte sammanfaller.

Tidigare har partiet avvisat kvotering eftersom det innebär en inskränkning av privatlivet. En social ingenjörskonst som omöjligt har varit förenlig med den borgerliga grundsynen som vurmar för den individuella friheten och människors förmåga att fatta förnuftiga och ansvarsfulla beslut inom ramen för en begränsad stat.

Förhoppningsvis sansar sig M och satsar helhjärtat på en förenklad och utvidgad jämställdhetsbonus som ger föräldrar ett ökat handlingsutrymme utan att begränsa familjernas självbestämmanderätt.

I alla tider har den borgerliga falangen opponerat sig mot vänsterns elitistiska familjepolitik som följt människor ända in i sängkammaren. Förstod inte folket sitt eget bästa så lagstiftade politikerna deras beslut till rätta.

Låt oss hoppas att moderaternas utspel om att ta sjumilakliv in på de kollektivistiska tassemarkerna förblir just ett utspel. Förnyelseprojektet leder ofta rätt, men den här gången luktade det mer Myrdal än Nya Moderaterna.

GD 28 JANUARI 2009

Mer läsning

Annons