Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moralism räddar inte miljön

Annons

En klimatlag – det är vad Sverige behöver, tycker Miljöpartiets språkrör Åsa Romson. Regeringens klimatpolitik haltar betänkligt. Storslagna mål om utsläppsminskningar matchas inte av motsvarande realpolitik och regeringen är exceptionellt dålig på att kontrollera och följa upp sina satsningar.

En klimatlag och ett klimatpolitiskt råd skulle helt säkert kunna styra upp mål och medel. Men frågan är vad inhemska nollvisioner egentligen är till för – klimatet eller den nationella självbilden?

I förra veckan släpptes en rapport av den norske forskaren Michael Hoel, beställd av Expertgruppen för miljöstudier, som diskuterar vilken effekt det får när små länder går före och på egen hand sätter upp ambitiösa klimatmål. Så har exempelvis Sverige och Norge gjort. Någon direkt effekt på temperaturen får det inte, inte ens om vi fullständigt eliminerar våra utsläpp. En droppe i havet är ett lämpligt uttryck i sammanhanget.

Ändå tycker många, från vänster till höger, att Sverige ska lägga ribban högre än alla andra och pressa ner utsläppen till nära nog ingenting, om vi så ska göra det helt ensamma. Är det en bra utgångspunkt för en seriös klimatpolitik?

Risken för koldioxidläckage, alltså att företag helt sonika flyttar sin tillverkning till länder som har lägre koldioxidskatter och högre utsläppstak, är uppenbar.

Det finns heller inga belägg för att små länders ensidiga klimatambitioner påverkar större, i sammanhanget viktigare, länders utsläppsmål. I så fall betyder det att de högtflygande nationella klimatmålen är masochism som skadar näringsliv och tillväxt, till ingen nytta.

Ska vi då bara luta oss tillbaka och strunta i att föra en klimatpolitik över huvud taget, eftersom inget vi gör ändå spelar någon roll?

Nej, men politiken bör vara realistisk, inte moralistisk.

Givetvis ska vi driva på för och skriva under varje internationell överenskommelse om sänkta koldioxidutsläpp. Men i stället för att lägga övrig politisk energi på att med alla medel trycka ner våra egna utsläpp borde dessa strävanden sättas in i ett teknikutvecklingssammanhang.

Utsläppsminskningar på grund av tekniska landvinningar inom energianvändningen är något som kan exporteras. Och som stort exportland inom miljö- och klimatvänlig teknik kan vi, som det heter, göra skillnad.

Det är så klimatpolitiken borde fokuseras. Målen och medlen för utsläppsminskningar bör formuleras utifrån förväntningar på teknikutvecklingen. För att exemplifiera: väldigt dyra utsläppsrätter kan jaga produktion ur landet, medan skatt på fossila drivmedel kan sporra forskning mot funktionsdugliga elbilar. Det ena meningslöst ur klimatsynpunkt, det andra med långsiktig effekt.

Susanna Birgersson, GD

Mer läsning

Annons