Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mot nya djärva millenniemål

År 2000 antog 189 länder FN:s så kallade millenniemål.

Annons

Innan år 2015 skulle bland annat världsfattigdomen halveras, alla barn skulle få gå i skola, barna- och mödradödligheten skulle minskas kraftigt, och spridningen av hiv/aids skulle hejdas.

Stora framsteg har gjorts. Världsfattigdomen har mer än halverats. Enligt WHO smittas färre av hiv/aids för varje år som går. Samtidigt beskriver en artikel i Läkartidningen av bland andra Tobias Alfvén, rådgivare vid Unaids, hur millenniemålen om god hälsa riskerar att missas om inte internationellt stöd kombineras med lokala insatser. Och debatten om vilka mål som ska ersätta millenniemålen har börjat. Rädda Barnen föreslår i en rapport på tisdagen att bland annat extrem fattigdom och svält ska utrotas innan 2030.

Utvecklingen har varit minst sagt ojämn. De länder som har knutits ihop med den globala ekonomin, såsom Kina och Indien, har gjort stora framsteg. De länder som har lämnats utanför, som länderna i Sahelområdet, har i vissa fall knappt gjort några framsteg alls. Det håller inte om Rädda Barnens mål om att utrota fattigdomen ska nås.

Givetvis behövs fortsatta biståndsinsatser från rikare länder. Men det krävs också att frihandelsfrågorna, som har legat på sparlåga under recessionen i västvärlden, tar förnyad fart. EU:s och USA:s jordbrukspolitik måste göras om för att göra det lättare för jordbrukare i utvecklingsländer att konkurrera med sina subventionerade kollegor i västvärlden.

Bistånd och frihandel måste gå hand i hand med demokrati. Regeringar som riskerar att bli bortröstade om de inte levererar framsteg är betydligt bättre för ett lands utveckling än regimer som fyller sina egna fickor. Här återstår mycket att göra.

David Ekstrand

Mer läsning

Annons