Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mycket väsen...

Annons

vad som är anständigt? Det enkla svaret är att det beror på. Beteenden som är okej i det egna hemmet är inte självklart acceptabla på arbetsplatsen. I riksdagen gäller särskilt strikta regler – där är det uppenbarligen oanständigt att kalla andra ledamöter vid förnamn.

Under en interpellationsdebatt i förra veckan lyckades försvarsminister Sten Tolgfors benämna riksdagsledamoten Cecilia Wikström, FP, som enbart ”Cecilia” fem gånger, medan Solveig Zander, C, fick heta enbart ”Solveig” två gånger. I samma debatt kallade han Mikael Oscarsson,KD, för sitt fulla namn.

Visst borde Tolgfors ha följt riksdagens kutym och använt hela namnet för samtliga ledamöter. Detta har också talmannen Per Westerberg tagit upp med en av Tolgfors medarbetare.

Men varken Wikström och Zander har nöjt sig med den lösningen. I en intervju i Svenska Dagbladet förklarade de att Tolgfors beteende är ett bevis på ”härskarteknik”, det är ”ett lågvattenmärke” och ett ”totalt övertramp”. Wikström hävdar till och med att en yngre tjej i samma situation hade blivit ”totalt tillintetgjord”. Det märkliga är att Zander själv har gjort samma fel. Enligt protokollet glömmer hon vid ett tillfälle att nämna Mikael Oscarssons efternamn – men den oanständigheten glömde hon visst bort.

Visst ska riksdagsledamöterna bemöta varandra väl, men den här typen av protester tjänar varken jämställdheten eller debattklimatet i stort.

När ribban för vad som får sägas är så låg att också minimala förseelser leder till ramaskrin är det inte konstigt att riksdagdebatterna sällan lyfter.

Mer läsning

Annons