Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När tas Carlgren bort?

/

Annons

Sensommaren är här och redan kan man känna en höstlig skärpa i luften morgnar och kvällar. Den tidiga hösten är i stort sett ingen obehaglig tid. Det sämsta med den är att folk med bössor, så kallade jägare, i större antal börjar driva omkring i skogarna. Numera är antalet vargar det stora samtalsämnet.

Måste vi ha Andreas Carlgren som miljöminister? Den debattsoppa om vargar som han nu deltar i är lindrigt sagt bedrövlig. Det måste finnas någon i det politiska etablissemanget som kan ta tag i problematiken.

Slå fast att vi ska ha 1000 vargar i landet och att vi får anpassa oss därefter. Det är ju totalt orimligt att rader av särintressen som jägare på ett avgörande sätt ska kunna påverka beslut om en skyddad djurart med argumentet att vargfrågor inte ska avgöras i Bryssel. Vi är med i EU och har att rätta oss efter gemensamma beslut, och för övrigt är det tur att vi har klokt folk i EU att luta oss emot. I Sverige får jägare göra sig alltför breda och en del av dem ägnar sig dessutom åt tjuvjakt. Det uppges att omkring hälften av vargstammen årligen dödas av tjuvjägare.

Det är, åtminstone i de marker där vi håller till, dåligt med bär i år, möjligen med undantag av hallon. Det är vackert så. Att plocka hallon och stoppa i munnen på barnbarn är livsupplevelser som alla kan ta del av. Hjortron är det dock dåligt med och till och med från Härjedalen har en son rapporterat om tomma hjortronmyrar.

Jag kan däremot meddela att björnar, det finns gott som sådana än så länge, normalt inte alls är farliga utan mest nyfikna och skygga. Vi har ostörda kunnat skörda i stort sett så mycket kantareller som vi önskat. Det vill säga att hustrun har plockat och jag har ätit. Personligen går jag nämligen sedan lång tid tillbaka och väntar på att landstingets berömda – eller ska jag säga beryktade – vårdgaranti ska slå till. Till dess sitter jag där jag sitter.

Dessvärre börjar nu beslutsamhetens friska färg gå i eftertankens kranka blekhet över – det är pensionerna jag tänker på. Försommarens glada budskap om höjda pensioner har vissnat och nu är det igen tal om att pensionärerna ska få betala den så kallade bromsen, det vill säga balansen i pensionssystemet.

Det dräller av pengar överallt men till pensioner finns det sällan tillräckligt. De som kan påverka räknar in stora belopp åt sig själva men fattiga och små får betala. När startar revolutionen?

TORD BERGKVIST

Krönikör

tord.bergkvist@bredband.net

Mer läsning

Annons