Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

När tiden rinner ut

/
  • Värdig vård i livets slutskede måste erbjudas alla människor. Men det som erbjuds i Gävleborg – vanlig sjukhussal eller palliativ vård i hemmet – räcker inte för alla.

Annons

Vi ska alla dö, men vi gör det på olika sätt och med olika förutsättningar. Av ålder, genom en olycka eller av sjukdom. Alla borde få somna in i frid efter ett långt och gott liv. Utan smärta, utan ångest. Men så är det förstås inte och kommer aldrig att bli. Och även om döden är en naturlig del av livet så är insikten om att tiden håller på att rinna ut sällan enkel, i synnerhet inte för den som rycks bort i förtid.

Varje år avlider nära 1000 personer i cancer i Gävleborgs län. Faktum är att risken för att dö i cancer är större i vårt län än i övriga landet. Överlevnaden ligger på 63,4 procent vilket är lägst i Sverige. Det finns med andra ord all anledning att se över cancervården i länet.

En oundviklig del av cancersjukvården är den palliativa verksamheten, vården i livets slutskede.

I dag finns ett alldeles utmärkt palliativt team i Gävle som åker hem till patienter som vill dö hemma och hjälper dem och deras anhöriga den sista tiden i livet. Många vill tillbringa sin sista tid i hemmet och får dö där, med sina närmaste omkring sig, fjärran från den kliniska sjukhusmiljön. Att ha ett väl utbyggt team för hemsjukvård är alldeles utmärkt, men det räcker inte.

En del människor har alltför svåra smärtor eller för stor ångest för att kunna stanna hemma. En del har inte de trygga sociala relationer som krävs för hemsjukvården. Sedan finns det ett perspektiv som lätt glöms bort, nämligen de anhörigas.

Det är de anhöriga som måste bo kvar när allt är över. Det är där barnen bor som kanske måste se sin mamma eller pappa tyna bort under svåra smärtor.

Men alternativet till att vårdas hemma är i Gävleborgs län att läggas in på en vanlig sjukhusavdelning.

Ingen skugga över personalen där, de gör alltid sitt jobb men de har inte specialutbildning på området och de må ha tid för att ge den nödvändiga vården, men tiden räcker inte för det lilla extra. En pratstund, att erbjuda en hand att hålla i.

Vanliga sjukhussalar, vanliga sjukhuskorridorer är inte anpassade för den extrema situation som den döende och dess familj är utsatt för. Poängen med hospiceavdelningar är att de ska vara avskilda från den ordinarie akutsjukvården och kunna erbjuda en rogivande, hemlik miljö.

För ett år sedan slog flera läkare som arbetar med cancersjuka i Gävleborg larm om att döende cancerpatienter inte alltid får en trygg och värdig sista tid i livet. I höstas visade en revisionsrapport att döende patienter inte alltid får en värdig sista tid. En del dör ensamma utan någon vid sin sida.

Signalerna är entydiga – det behövs hospiceplatser i Gävleborg.

Ändå händer ingenting.

Den nystartade stiftelsen Hospice Själaro står i startgroparna, beredd att öppna ett hospice i Gävle. Oppositionen i landstinget har upprepade gånger krävt att hospiceplatser inrättas. Majoritetens standardsvar är att man utreder hur den palliativa vården i länet ska utformas, en arbetsgrupp ska lägga fram sina förslag senare i vår. Det har man funderat på länge nog nu.

Tid är en resurs som döende människor inte har råd att slösa med.

Mer läsning

Annons