Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nej, det var visst inte kört

/

Annons

En av de första bilar jag ägde var en Saab 900 av 80-talsmodell.

Ljudet från motorn som förde tankarna till ljudet från flygplansmotorer, sätena (fortfarande oslagbara vad gäller komfort) i djuprött sammetsliknande tyg, och den snygga formen på bilen. Den var lättstulen (fick vi erfara) och det gick att dra ut nyckeln medan motorn var på men ändå: jag älskade den där bilen. Det är en känsla jag delat med många svenskar.

Volvo får ursäkta, men det är något speciellt med Saab. Bilar lika svenska som köttbullar, midsommarstång och Abba.

Saab var banbrytande i många avseenden. Företaget började ju med flygplanstillverkning och hämtade inspiration från detta till sin biltillverkning: den strömlinjeformade karossen och instrumenteringen inne i bilen. Att Saab har byggt bra bilar har knappt någon ifrågasatt. Problemet de senaste decennierna har varit att de inte lyckats sälja dem i den utsträckning som behövts. Takten i fabriken har varit för låg och vinsterna har uteblivit.

General Motors tog över företaget på 1990-talet men lyckades inte vända trenden, tvärtom. I februari 2009 gick Saab in i en rekonstruktion som avslutades ett halvår senare. I december samma år kom besked från GM att nedläggningen av Saab skulle påbörjas. Förhandlingarna med den svenska sportbilstillverkaren Koeniggsegg (fullständigt okänt märke utanför entusiastkretsarna) hade havererat liksom de efterföljande förhandlingarna med den likaledes okända biltillverkaren Spyker, även det företaget en synnerligen småskalig sportbilstillverkare. Men det blev ändå Spyker som till slut lyckades övertyga såväl GM om att sälja som den svenska regeringen att borga för ett lån på fyra miljarder kronor från Europeiska Investeringsbanken (EIB). Det blev affär i början av 2010 och alla (GD:s ledarsida inkluderad) som förkunnat att slutet kommit för det anrika svenska bilmärket fick istället skriva om räddningen i elfte timmen.

Men någon succéhistoria blev inte Victor Muller och hans Spyker för Saab skulle det snart visa sig. Potentiella finansiärer (kineser och ryssar) kom och gick. I går, fredag, trodde de flesta (även jag) att rekontruktionen av företaget skulle avbrytas och den oundvikliga konkursen närma sig.

Men på fredagsmorgonen stod det plötsligt klart att kinesiska Pang Da och Youngman har tecknat en så kallad avsiktsförklaring om att köpa samtliga aktier i Saab Automobile. Prislappen ligger på cirka 100 miljoner euro och företaget sägs vara berett att satsa miljardtals kronor på företaget.

Sedan jag började arbeta på Gefle Dagblads ledarredaktion för två år sedan har jag säkert skrivit om Saab ett tjugotal gånger. Jag har skrivit att slutet är nära, att konkursen är oundviklig. Jag har skällt över den nya rekonstruktionen och över populistiska krav om statligt ägande. Den här gången trodde jag verkligen att det var kört för Saab.

Så vis av erfarenheten säger jag inte att jag hade fel i fråga om konkursen. Jag tänker inte skriva att Saab är räddat, för det vet vi ju inte än – affären är långt ifrån klar. Men jag tänker använda mig av en sådan där oemotståndlig bilmetafor och skriva att Saab tycks ha hävt den oundvikliga sladden ner i diket.

Mer läsning

Annons