Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nolltolerans mot våldtäkter

/

Annons

Sju personer sitter häktade för en gruppvåldtäkt som ägde rum på en flyktingförläggning i småländska Mariannelund i fredags. Åtta män sägs ha deltagit, men det förekommer uppgifter om så pass många som elva.

Nyheten är givetvis en fet köttbit till alla diverse främlingsfientliga nätsajter. Allt medan alla vi andra försjunker i rynkade pannor över att detta sammanhang ger oss en svår uppförsbacke att försvara att Sverige ska följa FN-konventionen om de mänskliga rättigheterna som landet skrivit under, och pröva människors asylskäl.

Problem med invandring och den ökade mångkultur den medför förtigs av ”politiskt korrekta” politiker och medier – så brukar det ju heta i dessa nätforums kommentatorsfält.

Men problemet är ett annat, och mycket större.

Den fråga som verkligen är försvunnen i debatten sedan mycket länge är brottslighet. Där ju våldtäkter ingår.

Det finns dock inget enfrågeparti för en effektivare brottsbekämpning, liknande det enfrågeparti (SD) som finns mot invandring. Inget enda av riksdagens mer heltäckande partier har brottsbekämpning högt på agendan. I valrörelser dominerar ämnet ekonomi/skatter/bidrag, och regeringen har en svagt profilerad justitieminister som sällan eller aldrig för någon moralisk eller emotionell argumentation mot brottslighet.

Nyhetskrönikören Oisín Cantwell i Aftonbladet skriver att närmare 40 procent av våldtäktsmännen är invandrare. Men det innebär ju samtidigt att 60 procent av våldtäktsmännen inte är invandrare.

Debatten blir bisarr när sverigedemokrater och likasinnade underblåser ekvationen att Sverige skulle bli av med våldtäkterna med minskad invandring (stoppa den helt vill ju inte ens SD), eller åtminstone låta påskina att minskad invandring skulle vara det mest effektiva vapnet mot våldtäkter.

Hur kan man missa att det mest effektiva vapnet mot våldtäkter är – att bekämpa våldtäkter? I stället för att bekämpa en grupp vari fler än genomsnittet våldtar, men där en kompakt majoritet inte gör det – och därmed helt bortse från att man har 60 procents våldtäktsmän kvar, obekämpade? Varför bara bekämpa 40 procent av våldtäkterna, i stället för 100 procent?

Det som är det verkliga problemet är att detta görs för dåligt i dag.

Polisen har för lite resurser och kanske framför allt är dåligt organiserad, rättsväsendet likaså, och frihetsberövandena kanske borde vara längre för att våldtäktsmän ska få effektiv rehabilitering för att minska återfall. Om våldtäktsbenägenhet skulle visa sig särskilt svårbehandlad så tjänar längre frihetsberövanden åtminstone syftena att våldtäktsdömda åtminstone inte kan begå våldtäkter medan de avtjänar fängelsestraff, samt att det sannolikt kan stärka en allmän känsla av att tryggheten i samhället är på väg åt rätt håll, vilket inte får vara ensidigt vägledande i kriminalpolitiken, men å andra sidan inte heller får negligeras helt.

Bekämpa våldtäkter. Alla våldtäkter.

Oavsett vem som begår dem.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons