Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ny majoritet, ny politik?

Annons

Så har vi då äntligen den på plats, landstingsmajoriteten, med en ny "balanserad" budget. Eller? Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet och Centern ger den röstövervikt som krävs för att landstingsskutan ska kunna manövreras. Men hur stabil är den majoriteten på sikt? Vilka delar av sin poltik har Centern, som nu lämnar, bryter, samarbetet i den borgerliga Alliansen, offrat för att "ta ansvar" för länets sjukvård? Vilka ytterligare eftergifter är man beredd att göra?
Det torde stå klart för var och en att landstinget går en synnerligen svår tid till mötes. En ekonomi som redan tidigare var i fritt fall får nu ytterligare en ordentlig skjuts nedåt av finanskris och lågkonjunktur, båda av historisk magnitud. Den medicin som majoriteten kommer att tvinga landstingsorganisationen att svälja blir utomordentligt besk.
Landstingets organisation måste anpassas till den ekonomiska verkligheten. Det har sagts och skrivits förut och det förtjänar att skrivas igen. Det handlar om att lägga ner vårdenheter, främst i Hälsingland (har Centern förstått det?). Skatteunderlaget i det relativt glest befolkade länet räcker till exempel inte till att driva två stora akutsjukhus. Något drastiskt måste alltså hända i Hudiksvall. Och inte bara där. Verksamheten vid sjukhuset i Bollnäs måste också ses över. Där väntar, enligt tidigare beslut, någon alternativ driftsform...
Har Centern detta klart för sig?
Länssjukhuset i Gävle måste få sin status officiellt återställd till, just det, länssjukhus. Här bör de medicinska och kirurgiska specialiteterna samlas liksom annan specialiserad sjukvård. Med mindre vårdenheter strategiskt spridda över länet och med dagens akutambulanser, kanske kompletterade med en helikopterservice, kan landstinget också i framtiden erbjuda länsborna en fullgod sjukvårdsapparat.
Det räcker alltså inte att dra in några tjänster här och där, banta på administrationen, ändra öppettider och andra mindre besparingar som prövats tidigare. Läget är ytterst allvarligt och kräver åtgärder därefter.
Men Socialdemokraterna, som haft makten sedan 1919, har aldrig visat vare sig vilja eller förmåga till att vidta de åtgärder som nu länge har behövts för att få en landstingsekonomi som är långsiktigt bärkraftig. Därför står vi nu där vi står. Och man frågar sig vad som skulle vara annorlunda med den nya majoriteten? Vänsterpartiet har bytts ut mot Centern, som nu alltså ska gå i opposition mot sig själv – för något av sin politik har man naturligtvis tvingats sälja ut för att få ingå i majoriteten. Så frågan kvarstår, vad är det Centern har offrat och hur mycket mer är Björn Brink och kompani beredda att offra?

GD 4 MARS 2009

Mer läsning

Annons