Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ohederligt av Mia Skäringer

Kvinnan och mannen tittar på varandra och ler generat. De har just träffats och vet inte ens varandras namn. Ögonblicket därpå lutar de sig mot varandra och börjar kyssas.

Annons

Scenen är tagen ur den dokumentära kortfilmen First Kiss som nu har delats över 37 miljoner gånger bara på YouTube. Till skillnad från vad man skulle kunna tro är dock inte First Kiss ett konstprojekt utan reklam för ett klädmärke.

På en marknad som svämmar över av varor som alla är så gott som likvärdiga utmärker sig reklamen inte längre genom att tala om olika produkters förträfflighet, utan genom att väva in dem i en större berättelse om ett bättre liv.

Därmed är det inte så konstigt att ett klädmärke gör en reklam som överhuvudtaget inte handlar om plaggen de säljer, utan om snygga modeller, musiker och skådespelare som hånglar upp varandra.

Inte heller är det konstigt att fruktdryckstillverkaren ProViva knyter till sig skådespelerskan, författaren och skribenten Mia Skäringer. Det finns något väldigt bondförnuftigt sunt över henne som inte är svårt att förstå att ProViva gärna vill ha del av.

Samarbetet inleddes med att Mia Skäringer skrev en mäkta populär debattartikel i Aftonbladet om kvinnor och bantning. Hon skrev att hon är trött på all "hälsostress", och att "magkänslan" säger att "det räcker nu" – vilket också är exakt de formuleringar som ProViva använder i sin traditionella reklam.

Det är lätt att ironisera över ProVivas plötsliga intresse för hur kvinnor mår. Företaget ägs till största delen av den multinationella koncernen Danone, som inte har gjort sig ett namn för att bry sig om människors hälsa. Bland annat gör Danone stora kampanjer för bröstmjölksersättning i länder där det inte finns tillgång till rent vatten, vilket innebär att barn som får Danones mjölk riskerar att dö.

Informationen om Danones förehavanden finns bara ett par Google-klick bort. Vem som helst som läser innehållsförteckningen på ProVivas fruktdryck ser även att den, utfästelserna till trots, inte är särskilt sund. Socker, havremjöl och maltmjöl i en juice?

Men vad gäller debattartikeln informerade Mia Skäringer aldrig Aftonbladet om att texten var reklam för ProViva. Varudeklarationen saknas, vilket gör det omöjligt för mottagarna att veta att det är marknadsföring det handlar om.

Mia Skäringer själv slår ifrån sig kritiken. Hon skriver på sin ProViva-blogg att hon är trött på att allt jämt måste vara "så slaviskt politiskt korrekt". Hon "gillar att få betalt och skulle inte sitta men en bönematta och risskål för bara den goda sakens skull".

Detta handlar dock givetvis inte om att Mia Skäringer bör framleva sitt liv i fattigdom, utan om att läsarna har rätt att veta att skälet till att hon skriver som hon gör är att hon har kommit överens med ProViva om att hjälpa dem att sälja fruktdryck. Att strunta i att berätta det är inget annat än ohederligt.

I en tid då reklamen allt mindre ser ut som reklam är det även viktigt att medier blir mer vaksamma på vad de publicerar och vem avsändaren egentligen är. Det är frestande att ta in snyggt, färdigförpackat material som man vet kommer att bli populärt. Men vi bör minnas att det inte finns några gratisluncher.

Kostar det inget så är det inte för att vi blir bjudna utan för att det är vi som är lunchen.

Mer läsning

Annons