Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ologiskt från höger och vänster

Att vänstern har problem med att låta människor själva välja inom vård, skola och omsorg är väl känt. Men skyttegraven trängs tillbaka steg för steg.

Annons

Fler och fler rödgrönt styrda kommuner har infört olika valfrihetssystem, och i Gävle har nu skiljelinjen flyttat in i socialdemokratin där den skär mitt itu. Lite drygt halva sossegruppen röstade emot partiets majoritetslinje om att införa valfrihet i hemtjänsten på kommunfullmäktigesammanträdet i Gävle i går.

Vänsterns spökhistorier om de giriga riskkapitalbolag som mjölkar vinster ur kommunala pengar, plågar de anställda och erbjuder allt torftigare tjänster skrumpnar ihop så fort de konfronteras med anställda som faktiskt trivs och brukare som är mer än nöjda. Och så fort missförhållanden uppdagas på kommunala äldreboenden eller skolor, så beror det aldrig på driftsformen, enligt vänstern, medan det alltid och endast är driftsformens fel om något går snett inom privat välfärdsverksamhet.

En annan försvarslinje från vänster brukar vara att det är skillnad på tjänste- och varuproduktion. Den senare kan med fördel drivas privat, men vård och omsorg ”handlar om människor”.

Det är en ihålighet med många saknade bottnar.

Sverige har, och har länge haft, ett betydande antal privattandläkare. Sällan hörs förslag från vänster på att förstatliga alla dessa. Men tänder kanske är ett gränsfall mellan människa och ting. Svårförståeligt är också att vänstern även då det gällt typisk tillverkningsindustri alltid varit emot när statligt ägd sådan sålts till privata ägare, trots att man i andra sammanhang som sagt betygar att privat drift är lämpligt när det gäller varuproduktion.

Och om nu vården skulle vara för ömtålig för att drivas av krasst vinstintresse – är då inte läkemedlen minst lika viktiga att skydda från utländska kapitalägare? Eller vilka andra medicinska instrument som helst som används för ingrepp i människokroppen?

Nej, vänstern har svårt att dölja sin egentliga, underliggande logik. Offentligt är bra. Privat är dåligt. Valfrihet är irrelevant.

Men det var inte bara de rödgröna som var splittrade i en principiell ideologisk fråga vid fullmäktigesammanträdet. Mer överraskande var att tre moderater röstade emot det gemensamma borgerliga förslaget till ekonomiska mål och ramar och stödde den socialdemokratiska majoriteten.

Frågan det gällde var den konstruerade motsättningen mellan nya lokaler för Stadsbiblioteket och en ny friidrottshall. Det gemensamma borgerliga förslaget utgår från den i alla tider självklara borgerliga uppfattningen att samhället är så mycket större än stat och kommun, och att näringslivet kan driva, eller bidra till att driva, traditionella offentliga verksamheter. Alltså exakt den grundidé som ligger bakom att tillåta privata utövare i omsorgen.

Men när det gäller en annan lika traditionellt kommunal verksamhet, en sporthall – då tvivlar plötsligt tre moderater på svenskt näringsliv.

Vill Gävle vara en kommun där både ett av landets finaste stadsbibliotek och en ny friidrottshall ryms, men inte ryms inom den skattebetalda budgeten (för närvarande) – då bör man väl inte utesluta att näringslivet kan involveras, vilket ofta har visat sig möjligt när det gäller idrott, men sällan när det gäller bibliotek.

Mer läsning

Annons