Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om Amazonas brinner upp

/

I morgon börjar FN:s klimattoppmöte i Durban, Sydafrika.

Allt annat än att det resulterar i ännu ett praktfiasko vore en sensation.

Annons


Medan världens ledare sammanträder, käbblar och skyller på varandra, fortsätter vårt jordklot att värmas upp.
Uppvärmningen av klimatet är det största globala hot som mänskligheten någonsin stått inför. Erfarenhet av problematiken finns faktiskt. Dagens Nyheters vetenskapsredaktion berättade i förra veckan om den gång då jorden tidigare drabbades av en skenande växthuseffekt.
För 252 miljoner år sedan, i slutet av tidsperioden perm, utplånades nästan allt liv. Regnskogarna blev i takt med temperaturhöjningen allt torrare och brann upp. Syret försvann i haven, fruset metan (en aggressiv växthusgas) frigjordes, temperaturen ökade ännu mer och frigjorde ännu mer temperaturhöjande gaser.
Detta utspelade sig under en tid om mindre än två hundratusen år, med geologiska mått en extremt dramatisk händelse, skriver DN.
Permkatastrofen var givetvis inte orsakad av människan, utan sannolikt av stora vulkanutbrott. Nu håller mänskligheten på egen hand på att återskapa ett "vulkanutbrott" av växthusgaser. Och detta bara under bara två hundra år!
En temperaturökning som överstiger +2 grader, FN:s ännu vardande mål, betraktas som "farlig". Då ökar risken för att avsmältning av isen på Grönland och i Antarktis, och upptining av den sibiriska tundran med påföljande utsläpp av metan, gör att temperaturökningen övergår till att bli självgenererande. En spiral som inte går att stoppa, likt permkatastrofen.
Problemet är att vi redan är där. Samma FN som satt målet om +2 grader konstaterar att det inte kommer att nås, utan prognostiserar nu att +3 grader (ett spann om +2 till +4,5 grader) är realistiskt.
Det är inte så konstigt. De växthusgaser som under 2010 ökade rekordartat skulle i stället behöva minska före år 2020 – alltså inom mindre än nio år! De behöver halveras till 2050 och ha upphört (!) till 2100 – ett årtal som ligger inom livsperioden för dagens bebisar och småbarn. (Se GD:s klimatartiklar i veckan.)
Det efter växthuseffekten näst allvarligaste hotet mot mänskligheten, ett globalt kärnvapenkrig, kräver bara att omkring nio personer, statsledarna för världens kärnvapenländer, är överens om att inte anfalla varandra samtidigt.
För att stoppa växthuseffekten krävs att nio miljarder människor gör sitt yttersta, och att ingen temperaturbromsande åtgärd avfärdas för att den är för liten eller otillräcklig, eller medför andra, men mindre, risker än växthuseffekten.
Varför sker då inte detta?
Vi människor tycks ha lättare att skrämmas av mindre, men mer lättbegripliga hot, än att det år för år blir lite varmare och vädret lite busigare. När kräftor ska kokas lägger man dem i lagom kallt vatten som sakta värms upp. De 200 år som för jorden är en mikroskopiskt kort tid är för oss människor oändligt länge. Likt kräftorna märker vi inte vad som pågår omkring oss.
Cesium i renar är konkret. Men rennäringen påverkas mer av tunnare isar, blötare höstar, höjd trädgräns och oförutsägbart väder, påminner oss tre professorer vid Umeå universitet på DN debatt i går.
Forsar i orörda älvar är också något konkret. Men landets fyra kvarvarande orörda älvar, som lagskyddats från vattenkraftsutbyggnad, kan få helt förändrade förutsättningar av allt mer nederbörd och allt lindrigare vinterkyla. Kanske tvingas vi bygga just de dammar som vi lagskyddade älvarna ifrån, för att inte Norrlands stora städer ska dränkas av översvämning.
Alla hittillsvarande låsningar måste därför brytas. Det bästa får inte bli det godas fiende. En artikel på Newsmill av den respekterade klimatdebattören Mark Lynas, författare till boken "Sex grader", en larmande väckarklocka, uttrycker detta på effektivast möjliga sätt: "Det är just på grund av den stora utmaningen som jag har gett upp mitt länge hållna motstånd till kärnkraft."
Min spåkula säger mig att före valet 2014, då de globala växthusgasutsläppen bara fortsatt att öka och FN:s klimatpanel ännu en gång reviderat sina prognoser, gör Miljöpartiet och Svenska Naturskyddsföreningen detsamma som Mark Lynas.

David Nyström

Mer läsning

Annons