Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omsorg på Rosengården

/

Annons

Förra veckan läste jag en krönika med den uppseendeväckande rubriken ”Döden och du” på konkurrenttidningens ledarsida. Den handlade om hur samhället misslyckats med att ge våra äldre trygghet och omvårdnad när krafterna och hälsan sviker.

I Sandviken har sjuksköterskorna på Rosengården skrivit till den socialdemokratiske ordföranden i äldreomsorgsnämnden och vädjat om resurser för att kunna möte de behov som finns. Det är alldeles utmärkt att personalen, som bättre än alla politiker och tjänstemän tillsammans, vet vad som behövs ställer krav.

Men, i krönikan beskrevs Rosengården som en allmän avstjälpningsplats. Det berörde mig illa, för jag hade precis varit där och suttit vid min kära moster Elsas dödsbädd.

Hon fick tillbringa sin sista vecka här i livet på Rosengården och jag är både glad och rörd över den värme och omsorg som ägnades henne där.

Rosengården kändes minst av allt som en avstjälpningsplats. Vi som var med Elsa de sista dagarna i henns drygt 97-åriga liv imponerades hur välordnat allt var, att personalen var så bra och dessutom på gott humör.

I dessa juletider tänker man förstås att de borde finnas plats för alla på härbärget, så det borde vara alldeles självklart att vi tar hand om alla våra gamla på ett bra sätt.

På Rosengården vet personalen hur det går till, så jag tycker att politikerna skulle kunna plocka in några konsulter därifrån.

Mer läsning

Annons