Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Outhärdligt om barn

Nyheten om dådet i USA i fredags, som kostade 20 sex- och sjuåringar och sex vuxna livet, har rul­lats om och om under helgen.

Annons

Det har varit svårt att värja sig mot den detaljerade rapporteringen om den fasa som barnen måste ha känt när de försökte gömma sig.

President Barack Obama har hyllats för det stöttande, känslosamma tal han höll på Sandy Hook Elementary School i Newtown i går, men han har också fått kritik för att han inte sa något konkret om att förändra USA:s sanslösa vapenlagar.

I valrörelsen undvek såväl han som Mitt Romney att prata om frågan men nu har debatten återigen vaknat till liv och även om presidenten i går inte sa något konkret kan man ändå ana att han har för avsikt att lyfta frågan.

Det som talar emot en skärpning av lagstiftningen är att sådant här har hänt förr i USA med efterföljande debatt, men så småningom har det fallit i glömska och vapenkramarna har fått fortsätta ha mässor och gå på vapenshopping i närmsta affär (det finns fler vapenhandlare än McDonald’s i USA).

Men hur många gånger kan något liknande hända utan att USA på allvar rannsakar sin lagstiftning och sin attityd till vapen och det envisa försvarande av rätten att bära dem?

Kanske har amerikanerna fått nog den här gången. Jag hoppas det.

När barn är inblandade blir vissa saker nästan omöjliga att ta till sig. Sådana där nyheter som får alla som har barn att tassa in en extra gång på kvällen för att lyssna så att våra små andas ordentligt, för att stryka en hand över en sovande, mjuk barnkind. För att titta och lyssna en stund, med hjärtat svällande av både glädje och oro på det där sättet som är svår att beskriva men som de flesta mammor och pappor känner igen.

Det finns så många barn som inte får besök på kvällen av en avgudande förälder som bara vill förvissa sig om att allt är bra, att täcket inte åkt ner, att nallen ligger där den ska. Alltför många barn far illa, här i Sverige och över hela världen. Vi ser och hör om det. Om barn som faller offer för krig och svält, som utnyttjas. Om barn som mördas, nedskjutna i tryggheten på den egna skolan. Eller, en nyhet som passerade betydligt mer obemärkt i går, när tio flickor mellan nio och elva år ger sig ut på landsbygden i Afghanistan för att samla ved och en av dem oavsiktligt sätter yxan i en gammal kvarlämnad mina. Ingen av dem överlevde.

Det är outhärdligt och det gör mig rasande.

Att barn faller offer för ondskan, för vuxnas vansinne, är ovärdigt USA, Sverige, Afghanistan – var det än händer. Kampen för att hålla barnen trygga i världen är universell.

KARIN BERGKVIST

Politisk redaktör

karin.bergkvist@gd.se

Mer läsning

Annons