Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På marsch framåt

/
  • I skuggan av Scb:s stora partisympatiundersökning är Sverigedemokraterna i en annan undersökning tredje största parti. Det är hög tid för deras motståndare att byta taktik och sluta försöka tiga ihjäl SD. På bilden Louise Erixon från Gävle och partiledaren Jimmie Åkesson.

Annons

”Reinfeldts uttalande gav SD lyft”, utropade Aftonbladet i en rubrik igår. Det är en starkt politiserad rubrik och dessutom felaktig.

Uttalandet som åsyftas är detta om att ”etniska svenskar” inte är arbetslösa i samma omfattning som invandrare. Men Sverigedemokraterna får inte avgörande lyft i opinionen av enstaka uttalanden. Det vi ser nu inför den svenska nationaldagen, nämligen att Sverigedemokraterna har blivit landets tredje största parti i en opinionsmätning från United Minds med 8,7 procent, är en följd av en rörelse i väljarkåren som kunde ha hejdats på ett tidigare stadium.

I Statistiska centralbyråns partisympatiundersökning, som också den publicerades i går, når Sverigedemokraterna inte upp till den nivån, men enstaka mätningar kan ibland fånga tendenser, och att Sverigedemokraterna i en mätning gått om Miljöpartiet är remarkabelt.

För en del år sedan när vridningen ut mot högerextremism började med Ny demokrati med skojfarbrorn Ian Wachtmeister och hans kumpan Bert Karlsson var det bara Folkpartiets Bengt Westerberg som tog det på allvar. Han försökte sig på öppen debatt medan de övriga partierna nöjde sig med populistiska spydigheter och ville frysa ut det nya partiet.

När Sverigedemokraterna dök upp på scenen var de etablerade partierna inte alls intresserade av debatt. Andra länder hade så kallade missnöjespartier – men Sverige, fy då, skulle inte syssla med sådant även om vi i årtionden haft kommunister på farstutrappan.

Så Sverigedemokraterna skulle frysas ut. Ingen tog egentligen debatten med dem och inte ens när partiet nådde lokala framgångar i det främlingsfientliga Skåne ringde några varningsklockor. Den statistiska något skämtsamma sanningen att man kan komma med vilken dum idé som helst så röstar ändå upp mot tio procent på den gav upphov till några motåtgärder.

Men det har gått som en del ändå förstod. Sverigedemokraterna började få ekonomiska resurser genom mandat här och var i kommuner och landsting, organisationen byggdes sakta men säkert upp och de kommunala mandaten gav såväl självförtroende som mera pengar. En dag var det dags för riksdagen.

Det gick inte då och går inte nu att bara kasta spydigheter på Sverigedemokraterna men undvika debatter. Deras politik ska självfallet granskas i detalj och tas upp på den offentliga debattscenen. Men att frysa ut partiet med det, med förlov sagt, enfaldiga argumentet att partiet inte ska uppmärksammas är bortom allt förnuft. Demokrati är öppenhet.

Under kommande år kan vi sannolikt räkna med fortsatta problem i Europa och det är grogrund för Sverigedemokraternas missnöjespolitik. Ingen ska inbilla sig att partiet åker ur riksdagen eller minskar sitt inflytande i kommunerna, snarare blir det tvärtom. Missnöje med miljön skapade Miljöpartiet, missnöje med bland annat nationell medmänsklighet har skapat Sverigedemokraterna. Det är bara den öppna demokratiska debatten som kan hålla Sverigedemokraterna borta – också från att bli vågmästare i riksdagen och kunna avgöra regeringsbildningen.

Tord Bergkvist, GD

Mer läsning

Annons