Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pappor hemma, hemska tanke

/

Annons

När debatten handlade om att samhället ska ge ensamstående kvinnor rätt till assisterad befruktning, reagerade föga överraskande Kristdemokraterna kraftfullt. Detta hot mot den enda tänkbara familjekonstellationen, mamma, pappa, barn, kunde inte accepteras.

I ett försök att maskera sin stockkonservatism försökte partiledaren och socialministern Göran Hägglund argumentera mot assisterad befruktning i pappornas namn. ”Vi vägrar gå med på att avskaffa pappan”, dundrade KD-ledaren i en debattartikel i Aftonbladet.

Det plötsliga intresset för papporna kändes en smula krystat. Vi har ju knappast sett Kristdemokraterna på barrikaderna för att kämpa för pappornas rättigheter i vårdnadstvister till exempel, ett område där pappor faktiskt fortfarande missgynnas just för att de ”bara” är pappor.

Inte heller ser man särskilt ofta någon kristdemokrat lansera idéer för hur pappor ska uppmuntras till att kräva den halva av föräldraledigheten som han rätteligen kan begära. För även om det långsamt går åt rätt håll tar pappor fortfarande ut en låg andel av den totala föräldraledigheten. Även om Sverige jämförelsevis är ett under av jämställdhet råder rejäl snedfördelning på familjeområdet.

Kvinnor är föräldralediga längre, vabbar mer, går ner i arbetstid och halkar därmed efter på arbetsmarknaden och lönemässigt.

Det är knappast så att Sverige är befolkat av en majoritet mulliga mansgrisar utan det ”bara blir så”, för de flesta familjer. Dels är det fortfarande så att arbetsgivare inte väntar sig av sina manliga anställda att de ska vara pappalediga någon längre tid, dels är könsrollerna tämligen cementerade i samhället.

Detta har Kristdemokraterna inte någon större lust att göra något åt, tvärtom faktiskt, kan man misstänka när man läser några av de förslag i partiets familjepolitiska program som KD:s partifullmäktige ska klubba i morgon, fredag.

Bland förslagen märks att slopa de öronmärkta pappamånaderna, avskaffa jämställdhetsbonusen och ge rätt till skatteavdrag på 3 000 kronor för den som inte använder kommunal barnomsorg.

Som argument för att slopa pappamånaderna anges att det är föräldrarna som har rätt att avgöra vad som är bäst för deras barn och familj, inte staten eller kommunen.

Att se pappamånaderna som ett sätt att stimulera ett mer jämställt uttag av föräldradagarna och som att slå ett slag för papporna och för barnen är inget för en stor del av kristdemokraterna (enligt uppgift är partiet dock splittrat i just frågan om pappamånaderna, förhoppningsvis faller åtminstone den delen av förslaget i morgondagens omröstning).

Men okej, även om man inte håller med om att två pappa-månader är något hot mot familjernas fria val, så går det principiellt att förstå argumentet om att samhället inte ska lägga sig i.

Svårare är i så fall att förstå varför partiet också vill avskaffa jämställdhetsbonusen, en reform som syftar till att få fler pappor att stanna hemma. Samtidigt tycker partiet att det är en toppenidé att ge skattelättnad till den som väljer bort kommunalomsorg samt en barnomsorgspeng på 6 000 kronor för den som väljer att ta hand om barnen i hemmet. Denna någon som så gott som alltid blir mamman.

Ekonomisk stimulans är tydligen okej för Kristdemokraterna, men bara om det handlar om att familjen organiserar sig som partiet vill, med mamma hemma.

Karin Bergkvist, GD

Mer läsning

Annons