Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Paragrafer till stöd för feghet

/

Annons

Att en 80-årig alkoholist på ett äldreboende våldtar en 74-årig helt senildement kvinna måste vara unikt. Men hur samhället reagerat på detta är motsatsen till unikt. Det är tvärtom typiskt för den mentalitet som inte bara vårdchefer och socialtjänst ska skyllas för, utan som förhärskar i hela vårt samhälle.

Att tysta ner.

Att likställa brottsling med brottsoffer.

Att inte utkräva personligt ansvar.

Det hade likväl kunnat ske i Gävle som i Luleå, eller varhelst. Återigen har TV-programmet uppdrag granskning chockerat Sverige med en skandal. (Se programmet i onsdags på SVT play, läs historien på någon av Norrbottenstidningarnas webbsidor kuriren.com eller nsd.se)

80-åringen går ofta omkring berusad på äldreboendet. Chefen har valt att inte se någon möjlighet att stoppa honom, eller hans anhöriga att förse honom med sprit, eftersom hon inte hittat någon paragraf till stöd för motsatsen. (Moralisk vägledning utanför regelboken tycks inte ha föresvävat chefen.)

Jag läser med förfäran NSD:s redogörelse om att alkoholisten våldtar, eller sexuellt ofredar, den senildementa kvinnan sex gånger inom loppet av mindre än två veckor i början på augusti förra året. Den sjätte gången trots att personalen då hade insatt dygnet-runt-bevakning på mannen. Så långt det (förhoppningsvis) unika i händelsen.

Över till det för svenskt socialtänkande så typiska.

Vilka slår larm om våldtäkterna? Jo de lägst avlönade, de lägst i rang, de utan fast anställning som säkerhet. De sommarvikarierande vårdbiträdena.

Ett vårdbiträde ringer till den ansvariga sköterskan och tycker att den våldtagna ska undersökas, men sköterskan tycker det kan vänta någon dag. Eventuella kroppsskador fick alltså kvinnan lida med ytterligare en dag, och eventuella våldtäktsbevis som förbleknar snabbt skulle inte säkras. Några dagar senare ringer chefen till vårdbiträdet. Chefen säger åt vårdbiträdet att inte polisanmäla våldtäkterna.

Inom äldreomsorgen finns bestämmelsen ”Lex Sarah”, som föreskriver att fel i verksamheten ska anmälas snarast. Nio månader efter händelsen gjordes en sådan, men först efter att Janne Josefsson spänt ögonen i Luleås socialchef och berörd nämndsordförande.

Uppdrag granskning uppmärksammar också att på den interna anmälan som vårdbiträdet gjort har någon i efterhand gått in och senarelagt anmälningsdatumet. Till den dag då den så kallade dygnet-runt-bevakningen av mannen satts in. (Antagligen för att det skulle se ut som att äldreboendet inte dröjt med en sådan åtgärd.)

”Brister”, krystar berörda chefer inför TV-kamerorna. Ett ord avsett att förringa. Allt ovanstående når sannolikt upp till nivån polisanmälningsbara brott. Tjänstefel. Osant intygande eller urkundsförfalskning. Olaga hot eller övergrepp i rättssak, om vikarien uppfattat situationen chefens uppmaning om att inte polisanmäla som en arbetsorder eller, än värre, hot om att inte anställas nästa sommar. Envar har en absolut rättighet att polisanmäla brott, som ingen chef kan inskränka.

Men det värsta ligger inte på juridisk nivå utan moralisk. I TV sitter den berörda chefen och likställer våldtäktsman och våldtäktsoffer såsom båda ”kunder” på äldreboendet. (Marknadsvokabulären har nått långt på de kommunala äldreboendena i det socialdemokratiska Luleå.) Därför gjordes inga försök att flytta våldtäktsmannen från sitt offer. Den dementa kvinnans man tvingades möta den som våldtagit hans fru varje dag när han kom för att hälsa på sin älskade.

En äldreboendechef med ryggrad och skam i kroppen hade letat andra, fullt lagliga, redskap utöver regelboken; tala allvar med mannens släktingar, förklara situationen och ge förslag på flyttning eller något annat. Det är inte olagligt för chefer att ikläda sig auktoritet och använda sunt förnuft, även om det inte stadgas av någon paragraf.

Tänker man ”kund” lättar det samvetet att distansera sig. Byt ordet mot ”människa” i stället, och handlandet kanske blivit annorlunda.

”Brist”? Ja men när bristerna sitter i hjärna, ryggrad och instinkt, så rättas det inte till med bara ett penndrag över en natt. Det krävs att hela samhället byter betraktelsesätt på sociala problem och brott. I detta fall kan cheferna hämta god vägledning från sina semestervikarerande vårdbiträden.

Man har gått rätt långt i jämlikhetstänkande när man jämställer rätt med fel.

David Nyström

Mer läsning

Annons