Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pengarna borta med vinden

/
  • Vattenfalls förvärv av holländska Nuon blev ett fiasko. Sedan februari 2009 har Vattenfall tvingats skriva ned värdet på Nuon med 15 miljarder kronor.

Annons

Affären kunde inte misslyckas. Dåvarande näringsminister Maud Olofsson, C, var övertygad om Vattenfalls långsiktiga vinster.

Näringsministern, som hade så rätt om varför staten inte ska äga bilfabriker, såg framtiden i förnybara energikällor. Nu fanns chansen att expandera med hjälp av holländsk vindkraft. Den största kontantaffären i Sveriges historia var ett faktum.

Vattenfall går bra och utvecklas starkt. Förvärvet av holländska Nuon är ett naturligt steg i att skapa ett ännu större värde i Vattenfall, kommenterade Olofsson.

Hon fortsatte:

Förvärvet ger Vattenfall både en bredare produktionsportfölj och starkare kompetens inom bland annat gas och förnybar energi.

Och avslutade:

Vattenfall har en ledande roll i klimatomställningen i Europa.

Kommer vind, kommer vinst. Drygt tre år efter näringsministerns lyriska pressmeddelande kom i stället verkligheten i kapp. Förra torsdagen KU-anmäldes Maud Olofsson av Miljöpartiets ekonomisk-politiska talesperson Per Bolund.

En granskning av Svenska Dagbladet för en tid sedan visade hur rekordförvärvet på 97 miljarder blev ett fiasko. Sedan februari 2009 har Vattenfall tvingats skriva ned värdet på Nuon med 15 miljarder kronor.

Det blev ingen grön tillväxt på holländska slättlandskap för skattebetalarna. Tvärtom ska Olofsson ha varnats av sakkunniga på näringsdepartementet i samband med affären.

Värderingen av Nuon ansågs vara 30 miljarder för hög. Den förväntade lönsamheten var inte i närheten av den avkastning på elva procent på nettotillgångarna, som regeringen kräver av Vattenfall.

Statliga bolag svarar inför regeringen. Innan regeringsombildningen 2010 låg ansvaret för såväl energipolitiken som bolagen hos näringsministern. Finanskrisen upptog merparten av Olofssons arbetstid – och något gick snett i kommunikationen med Vattenfalls ledning.

Statsrådet borde ha dragit i handbromsen, men valde att bortse från Vattenfalls ekonomiska risktaganden. Konstitutionsutskottets granskning lär visa om Maud Olofsson var fullt informerad i ärendet – eller om hon blev en för ivrig bäver.

Oavsett vilket skickas notan till medborgarna. Och precis som med Telia Soneras tveksamma affärer i Centralasien, visar turerna kring Vattenfall att regeringen under sin första mandatperiod var alldeles för slapp i sitt ägande.

Höga vinstkrav, bristande ägarstyrning och ideologisk fartblindhet är en farlig kombination. Vattenfalls ledning gavs möjlighet att göra våghalsiga affärer, medan näringsministern var fullt upptagen med att försöka rädda Saab.

Här faller ett kollektivt ansvar på hela regeringen vars ointresse för en aktiv ägarroll har fått stå i vägen för ett gott förvaltarskap.

Lars Kriss

Mer läsning

Annons