Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Polisanmäl!

Annons

Sveriges Radio har granskat vilken inställning rektorer runt om i landet har till att polisanmäla brott begångna av elever på skolan.

Det är svårt att se att det kan finnas fler än en attityd att välja på, som en rektor kan inta gentemot sådant som våld, mobbning, misshandel, olaga hot, ofredande, skadegörelse, stölder, med mera, som kan förekomma även på skolor likväl som i samhället i övrigt. Och det är givetvis att konsekvent anmäla brott till polis eller sociala myndigheter.

Men Ekots rapportering visar att detta inte alls är en självklarhet. En del rektorer tycker tvärtom att man inte ska göra för stor affär av lite ”bus”, ”skadegörelse” och ”pojkstreck” – som rena olagligheter överslätande reduceras till ibland.

Detta är en kvarlevande kultur med rötter ända från 1940-talets auktoritära skola, där det sågs som normalt att (främst) pojkar slogs lite i bland; en kultur som samtidigt passade väl också för 1970-talets flumskola, då man trodde att bråkmakare skulle må bäst av en tillmötesgående attityd och att skolans roll inte var att ta ställning mellan förgripare och offer.

Att ta hand om konflikter inom en grupp, utan att blanda in polis, är något som subkulturer som brottsnätverk brukar ägna sig åt. Det är knappast en föredömlig inställning av dem som har att fostra och skola unga inför vuxenlivet. För som bekant gör inte barn som vuxna lär, utan som vuxna gör.

Skolan är ingen frizon för brott.

Goda rektorer förväntas ha utomordentliga pedagogiska kvaliteter och färdigheter att leda en organisation med många anställda, men en rektor kan inte avkrävas omnipotens.

Han eller hon kan inte utöver rektorskapet även fungera som socialsekreterare, polis, åklagare, försvarsadvokat och domare.

Det borde varje rektor inse.

David Nyström

Mer läsning

Annons