Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Profilering inom Alliansen

/

Annons

I skarp kontrast till den rödgröna oppositionens svårigheter att knyta ihop de enskilda partiernas hjärtefrågor samt modifiera de ideologiska skarvarna partierna mellan och slutligen förankra resultatet internt, står alliansens väl fungerande samarbete. Initiativet som togs i Högfors, då Allians för Sverige 2004 såg dagens ljus, var en unik händelse i svensk politisk historia så till vida att ett trovärdigt borgerligt alternativ till socialdemokratin formerades.

När över halva mandatperioden fullbordats börjar Alliansen äntligen skörda frukterna av enigheten, i opinionsmätning efter annan fortsätter avståndet till den rödgröna oppositionen att minska. Samtidigt som hela havet stormar på den vänstra planhalvan krymper avståndet mellan blocken till under sju procent.

Det går bra för allianspartierna. Som kollektiv.

Medan moderaterna noterar rekordhöga 31,5 procents stöd i Demoskops senaste mätning dras de övriga partierna med halvtaskiga siffror. Att moderaterna spränger 30-procentsvallen och statsminister Fredrik Reinfeldt åtnjuter det största förtroende på två år är förståelig. Dels gynnar blockpolitiken alltid det största partiet inom respektive gruppering, dels har den ekonomiska krisen förärat stor uppmärksamhet till de tunga ministerposterna - stats- och finansminister - som föga förvånande intagits av moderater.

Även om Demoskops siffror bör tas med en nypa salt så torde mätningen som knuffar ned alliansbrodern kristdemokraterna under riksdagsspärren vara smolk i statminister Reinfeldts glädjebägare.

Även om det i nuläget är verklighetsfrämmande att tala om fullskalig borgerlig kannibalism så bör moderaterna, i egenskap av regeringsbildare, rent strategiskt fundera över åtgärder som får vitsippan, kd:s partisymbol, att sloka mindre. Back to basic, är ett konstruktivt råd som partistrateg Per Schlingman kan förväntas ge regeringschefen.

Framgångskonceptet inför valet 2006 var ju trots allt att alla fyra partierna syntes lika mycket och erbjöds ett balanserat utrymme att profilera sig inom de gemensamt fastlagda ramarna. Och moderaterna bör vara generösa med spelrummet inte bara av solidariska skäl utan även av egennyttiga – Alliansen är formerad enligt logiken faller en faller alla. Och därmed rullas den rödgröna mattan ut till Rosenbad.

De enskilda partierna, inte minst kd, borde i sin tur idka självkritik vad gäller opinionsyttringarna istället för att instinktivt hänvisa det krympande stödet till en slags moderat skuggsida. Det duger inte.

Den politiska mittenfåran i svensk politik är i dagsläget förutom överbefolkad även profillös på bekostnad av en politisk dynamik som berikar ett demokratiskt samhälle.

En politisk utslätning, där alla partierna trampar varandra på tårna i politikens mittfält, ökar knappast väljarnas engagemang.

De rödgröna kommer troligtvis att navigera åt vänster inför valet 2010, vilket skapar ökat handlingsutrymme och möjlighet till ideologisk profilering för såväl folkpartiet, centern som kristdemokraterna.

Grundvalen för idédebatten kan inte vara en sorts sossefiering, driven av rädslan att stöta sig med medelklassen. Det politiska landskapet skulle må bra av en ökad dos liberalism och konservatism.

GD 14 JANUARI 2008

Mer läsning

Annons