Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rutiner som ursäkt

/

Annons

Häromdagen inträffade vid storköket i Lundby i Göteborg att ett kok spagetti spilldes ur och hamnade på kökets golv, nära intill avloppet. Personalen var dock inte rådlös. Man skrapade upp spagettin från golvet och öste över den till kantiner för vidarebefordran till skolor. Makaronerna serverades till barn på förskolor och skolor i Göteborg.

Händelsen skulle inte alls ha kommit till allmänhetens kännedom om inte den som skulle transportera maten filmat det hela med sin mobiltelefon och slagit larm.

När verksamhetschefen för storköket ska förklara vad som skett säger han att man konstaterat att ”vi har brustit i rutinerna”.

Storkökschefen kallade till krismöte där saken diskuterades med den fackliga organisationen och ”vi har en personalgrupp som mår väldigt dåligt just nu”. Storkökschefens ursäkt att man brustit i rutinerna är sannolikt den i särklass vanligaste i Sverige. Den är generell, den ger ingen information, säger absolut ingenting, och genom att kasta in den som ursäkt eller argument försöker chefer förringa det som hänt.

Bristande rutiner används om stort som smått. Misstag på sjukhus som kostar patienter livet beror på bristande rutiner, liksom slarv som får flygplan att störta, frånvaro från arbetsplatsen som får konsekvenser i en industri, liksom mobbning i skolor och praktiskt taget allting annat.

Vad som i själva verket ligger bakom en rad olyckshändelser är slarv och bristande ansvarstagande och kanske oftast frånvaron av sunt förnuft. Vilka rutiner har storkökschefen tänkt sig att införa för att personalen i fortsättningen inte ska ösa upp spagetti från golvet? Nej, i det här fallet är det förstås brist på sunt förnuft som fick personalen att inte direkt kassera pastan.

Att ”rutinerna” är orsaken har förstås med facket att göra.

Ett fack torde nästan aldrig vidgå en medlems primära ansvar eftersom dess uppgift är att ta till vara medlemmarnas intresse som det brukar uttryckas. I slutänden är det ju alltid arbetsgivarens ansvar – och då tar cheferna till det där med att se över rutinerna.

Vad är det för fel med att begå misstag, det gör ju alla människor, och sedan stå för det? När allting ska gömmas och ursäktas med påhittade orsaker – ”rutinerna” igen – så får ju misstagen en helt annan dimension.

I fallet Lundby storkök säger chefen att det nu står fullständigt klart att mat som hamnar golvet ska kasseras och hamna i komposten, en föga komplicerad rutin. Därmed är saken utagerad men inom den närmaste tiden kommer vi från andra håll och i andra sammanhang där misstag begåtts och kanske olyckor inträffat att få höra att ”vi ska se över rutinerna” och så hoppas de som säger det att saken ska blåsa över och att inga mänskliga varelser ska behöva stå för sitt ansvar.

GD 2 FEBRUARI 2009

 

Mer läsning

Annons