Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så ledsamt

Annons

Man läser om ett brott som känns så fruktansvärt ledsamt. Två mördade – nej inte människor, men ändå liv. Två, givetvis helt försvarslösa, änder har dödats på ett vidrigt sätt i Södra kolonin i Gävle. (Se gårdagens GD.)

Djurplågeri (för så borde väl brottsrubriceringen lyda, inte jaktbrott) är tyvärr inget ovanligt, och varje gång det sker att någon varit avsiktligt våldsam mot djur undrar man hur det är möjligt att någon kan vara så elak och hänsynslös – och feg.

Man bör inte förringa djurplågeri bara för att det är inte är fråga om människor – forskning har visat att det är vanligt att de som har ägnat sig åt djurplågeri i unga år utvecklas till våldsamma gentemot människor senare i livet.

Djurplågeri bör alltså inte avfärdas som ett ”pojkstreck” som går över med åren. Det är allvarligare ån så. Djurplågeri vore för de allra flesta människor fullständigt otänkbart – även för de flesta som i unga år ägnar sig åt lite bus.

Går det att få tag på dem som ägnar sig åt djurplågeri är mycket vunnet. De kan få behandling i unga år; terapeutisk eller medicinsk eller om så behövs, både- och. Ett känslolöst beteende kan brytas.

Det är tyvärr mycket lätt att komma undan med usla brott som detta. Få ser. Få hör. Spaningstrådar är svårfunna. Om det finns någon som har någon grundad misstanke om vem som kan vara gärningsman i fall som det i Södra koloniområdet får man hoppas att den tipsar polisen.

Låt dem få leva, änder och andra.

David Nyström

Mer läsning

Annons