Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Säg ja

/

Annons

Under sommaren fylls tidningarna med parråd: Mycket ledig tid tillsammans kan fresta på relationen – i juli rapporterades många parrådgivningarna fullbokade. Ändå är sommaren mångas drömtid för bröllop. Och ibland är det bröllopet som utlöser krisen.

Det råder brist på vigselförrättare. Varannan vigsel är numera borgerlig men sedan 2009 är det svårare att få förordnandet. Politiker, domare, advokater och kommunala tjänstemän är dagens lyckobringare – romantiska sjökaptener står inte längre till tjänst. Enligt förslag kommer dessutom tingsrättsdomare förlora sin vigselrätt. Samtidigt öppnar vigselförrättare runt om i landet varje vecka öppnar fem eller tio mejl från desperata par – 120 gäster är redan bjudna, men vem kunde veta att vigselförrättare var så svårfångade? Snälla, kom på lördag!

Jag är vigselförrättare. Vigslar utanför stadshuset ingår inte i mitt uppdrag, det görs om tid finns. Det gör ont när jag måste säga nej till dem som vill säga ja. Det är en ynnest att vara vigselförrättare – att få sammanföra två medelålders män som längtat efter äktenskapet, tårögda med matchande rosor på kavajslaget.

Fler borde få uppleva det och för att fler vigslar ska bli av, och genomföras väl, behöver fler förrättare finnas. Inte bara för romantiken, utan även för nödvändigheten. Många par gifter sig av formella skäl, för att förenkla livet – de ska flytta utomlands eller skaffa barn. De vigslarna är så snabba och avslappnade att de ibland sker på språng, en kvart ur vardagsschemat där vigseln kan klämmas in.

En man frågade mig försynt om jag jobbade som MC-bud när jag i vintras dök upp för att viga hans dotter i mina vanliga ytterkläder. Ingen hade något emot mina ordentliga stövlar, paret var både lyckligt och nöjt, men brudens far fann vigseln något otraditionell.

Allt färre gifter sig i kyrkan. Allt fler skapar egna traditioner. Det är orimligt att då göra äktenskapet än mer otillgängligt än evig lycka redan är. För min del har jag svårt att förstå varför inte de par som enbart söker en formell vigsel kan få lösa det modernt. Kanske via en e-vigseltjänst. Kan vi via nätet ge Skatteverket löften om vår inkomst och CSN löften om studietakt, om e-röstning diskuteras och pengar byter elektroniska händer, varför kan vi inte också klicka i våra löften till varandra?

Nå, kanske finns det goda argument mot. Hedersuppdraget är trots allt myndighetsutövning. Men problemet måste lösas – snart! Det är inte bara augusti som är säsong för en hektisk förrättarjakt. Den tolfte i tolfte år 2012 närmar sig och då, klockan 12:12, vill många klockor ringa.

För flera lyckliga fortsättningar – låt fler bli vigselförrättare. Också MC-budet kan vara ett kärleksbud.

Mer läsning

Annons