Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sakine Madon: Varning för ”mångfaldspanik”, Centerpartiet

Även få utlandsfödda i "Bonde söker fru"

Annons
Centerpartiets Annie Lööf når nya väljargrupper, men partiet är inte starkt bland utlandsfödda. Foto: Johan Nilsson / TT

I dagens Aftonbladet kan man läsa rubriken "C sämst på mångfald". Tidningen har tittat på hur många utlandsfödda representanter partierna har i kommuner, landsting och i riksdagen, och slår fast att "Centern sämre än SD på mångfald".

Texten har delats flitigt i sociala medier och man kunde snabbt se krav på ett tuffare internt mångfaldsarbete i partiet. "Bakläxa", skrev någon. En annan, själv C-kandidat född i ett annat land, konstaterade sig ha blivit välkomnad med "öppna armar" och dessutom ha gynnats av nomineringskommittén, men frågade sig hur välkomnande partiet "egentligen" är.

Själv undrar jag varför så få pekar på det självklara, nämligen att C traditionellt sett är ett landsbygdsparti.

Att C har få utlandsfödda representanter är lika givet som att tv-programmet "Bonde söker fru" har få utlandsfödda deltagare.

Visserligen har C vuxit i städerna, inte minst i huvudstaden när det gått dåligt för Miljöpartiet. Men det är inte i de invandrartäta förorterna partiet vuxit. Integrationsfrågan är inte heller partiets hemmaplan.

Men att C är invandringsvänligt, då? En del personer från andra länder uppskattar förstås det. Men det finns inget som säger att utlandsfödda per automatik är för fri rörlighet.

SCB:s partisympatiundersökning som presenterades tidigare i år visade att Socialdemokraterna är fortsatt störst bland väljare med utländsk bakgrund. Därefter kom Moderaterna, och trea blev - Sverigedemokraterna.

Alltså: Centerpartiet är starkt i delar av Sverige där det bor förhållandevis få invandrare, och partiet saknar starkt stöd i gruppen. Är det då märkligt att detta avspeglar sig på partiets representanter? Knappast.

Att C har få utlandsfödda representanter är lika givet som att tv-programmet "Bonde söker fru" har få utlandsfödda deltagare.

I nybildade nätverksliknande och mer porösa partier är det lättare att "komma in". Folkrörelsepartier som Centerpartiet har, på gott och ont, en identitet och traditioner.

Det är bra om C jobbar för att luckra upp stela strukturer. Självkritik är nyttigt. Men det finns ingen anledning till "mångfaldspanik".

I Aftonbladets artikel konstateras det att "det numera är många fler invandrare på listorna" för C inför kommande val. Trots det får man veta att partiet efter nästa val ska ha "två riksdagsledamöter, tio företrädare på region- och landstingsnivå och hundra kommunpolitiker med rötter utanför Norden".

Varför detta mål? Och vad händer annars, införs strikt kvotering? Det låter föga liberalt.

Man ska ha förståelse att partierna tycker det är jobbigt med tidningsrubriker som "sämst på mångfald", "sämst på jämställdhet" och allt vad det kan vara.

Men panik och "ytligt perfekta listor" gör bara mer skada än nytta.

Mer läsning

Annons