Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Salut för Ockelbo!

/

Annons

Jag är en känslomänniska. Jag snyftar vid sentimentala filminslag, darrar när jag ser på thrillers, vredgas när jag läser om våldsverkare, och vrålar i skyn när svenskar vinner skidguld.

Så självklart ryckte det till i mungipan och rann en tår i ögat när nyheten kom i går morse om att kronprinsessan Victoria och prins Daniel från Ockelbo nedkommit med en dotter. Det har inget alls att göra med att det är fråga om en kunglig bebis, jag blir alltid rörd och varm i hjärtat när jag ser små barn – de förkroppsligar livet, framtiden, lyckan och godheten.

Jag skäms inte över att jag gläds, rent mänskligt, med de nyblivna föräldrarna, samtidigt som mitt förord för republik kvarstår orubbat. Det är fullt möjligt att hålla i sär känsla och tanke; hjärta och hjärna.

Naturligtvis är det folket som ska välja dem som ska inneha landets högsta ämbeten, och de som väljs ska sitta på tidsbegränsade mandat så att folket alltid har möjlighet att välja nya representanter. Självklart måste denna demokratiska grundval gälla även landets högsta ämbete, statschefens.

Ren praktiskt finns det ju tusen och en andra frågor som ligger högre på den politiska agendan – ekonomi, miljö, skola, etcetera – men strikt definitionsmässigt kan ett monarkiskt statsskick aldrig utgöra en fullständig demokrati. Fast detta finns det ju tusen och en andra tillfällen att skriva om.

Tankarna en dag som denna går förstås också till Ockelbo, som i och med kärleken mellan en kronprinsessa och ortens son plötsligt blev rikskänt. I går flockades givetvis GD och alla andra stora medier på torget i Ockelbo och skänkte orten ännu en gång gratis publicitet i hela landet.

Ockelbo bör givetvis dra fördel av situationen, men inte genom en marknadsföring som skriker. Tvärtom, att Ockelbo sägs vara en skyddad plats för kronprinsessparet där de kan röra sig i relativ frihet, likt Ingmar Bergman på Fårö, är kanske det bästa rykte som orten kan få.

Det är fullt möjligt att bosätta sig i lugna och bostadsprishumana Ockelbo, och dagpendla till ett jobb i Uppsala, snudd på även till ett jobb i Stockholm.

Mina ömma känslor för barn rör till stor del vilken framtid de kan gå till mötes. Kommer barnets medfödda livsglädje snart att brytas av krig, fattigdom, mobbning, av känslan av att vara instängd i ”fel” kön eller fängslad inom förtryckande familjetraditioner?

Det finns ett (1) barn i Sverige som förvägras möjlighet att bestämma över sin framtid. Många barn kan inte det av socioekonomiska skäl, men ett (1) barn är förbjudet i lag – grundlag – att välja yrkeskarriär. Barnet kringgärdas dessutom av alla möjliga andra frihetsinskränkningar, däribland att hela livet från födseln till graven övervakas på nära håll av säkerhetspolisen.

Han, eller i detta fall hon, förväntas också avstå från att använda sin yttrandefrihet, och inte heller tillåta sig att leva ut ett eventuellt politiskt engagemang.

Detta är också en konsekvens av monarkin, men sällan omdiskuterad.

Man får hoppas att arvprinsessan verkligen självmant vill, och inte bara tvingas, bli svensk drottning en dag.

Eller att Sverige blivit republik, för då kan Victorias och Daniels dotter välja vilket yrke som helst, inbegripet även att kandidera som statschef, och om hon väljs till sådan tillträder hon ämbetet med ett oomtvistligt folkligt mandat.

Mer läsning

Annons