Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sänkt, inte höjd, skatt

/
  • Ett landsting där man köper vanliga allmänläkare genom att ge dem en bonus på 250 000 kronor har inte mycket förtroende kvar i något sammanhang.

Det är medelklassen som är ryggraden i en nation. En fungerande medelklass som skaffar sig resurser, utbildar sina medlemmar, är någorlunda köpstark och står för politiskt stabilitet bildar en ring runt nationen i en oftast stökig omvärld.

Annons

För politikerna, inte minst de svenska, gäller det att hålla medelklassväljarna på gott humör för att bli omvalda. Välfärdssamhället är ett stort och väsentligt diskussionsämne och i anslutning till det skatterna. Alltför höga skatter dämpar aktiviteten, alltför låga lämnar den som är beroende av det offentligas stöd på sidan om, under.

Gävleborgs läns landsting, som sannerligen inte har rykte om sig att vara framstående, jobbar just nu med nästa års budget och vad man kan se i dag kommer det att fattas 150 miljoner kronor. Var tar man bröd i öknen?

Skälet till att det är brist i kassan är bland annat arbetslösheten som ju är kronisk i detta stora, otympliga län som är fullt av lokalpatriotism. Skatteunderlaget sviktar med andra ord trots att de ekonomiska tiderna varit goda i landet som helhet för just det vi kan karaktärisera som medelklassen. Det finns alternativ för landstinget men det som man kan befara är mest aktuellt är förstås skattehöjning.

Den är i sig lätt att ta till och med en sådan strömmar slantarna in.

Ibland hävdar vanligt folk i debattinlägg av olika slag att skatten kan höjas bara pengarna går till… ja, än det ena, än det andra som just då är på tapeten. Skulle politikerna ha lytt de råden hade de för länge sedan ha uttömt alla möjligheter att arbeta.

Jag minns en gång för många år sedan då jag bevakade en socialdemokratisk kongress. Skatterna var uppe och många hade synpunkter. En representant för ett län i södra Sverige lade fram ett drastiskt förslag. Det är väl ingen konst med skatter, sa han och tyckte att det inte behövde diskuteras. Först lägger man ihop alla behov och sedan tar man ut skatt efter det, var hans åsikt. Jag minns att jag rös när han fick applåder för det.

Nu balanserar landstinget i Gävleborg på skattelinan igen. Men vad länet behöver är inte höjda skatter utan sänkta. Hur det ska gå till har vi valt politiker för att lösa. Ett landsting där man köper vanliga allmänläkare genom att ge dem en bonus på 250 000 kronor (en kvarts miljon) och som är värst i Sverige på att sprätta ut oanständiga summor till stafettläkare har dock inte mycket förtroende kvar i något sammanhang.

Jag minns också en annan gång, möjligen i slutet av 1950-eller början av 1960-talet. Landstinget stod också då – det fanns pengar i omlopp efter de goda åren efter andra världskriget – inför skattehöjning. I debatten restes invändningar från någon borgerlig representant men socialdemokraten Gösta Sandin, Sandvikens starke man, rättade vederbörande direkt. Lönehöjningarna har varit bra, sade han, och så länge den enskilde får något kvar för egen del så kan man acceptera höjd skatt. Och så blev det.

Den filosofin är farlig. Skatter tenderar att tugga i sig bit för bit. Varje bit enskilt är inte så farlig, men för länet gäller att skattetrycket måste vara sådant att människor – medelklassen – vill bo här.

TORD BERGKVIST, Krönikör

tord.bergkvist@bredband.net

Mer läsning

Annons