Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sjuka krav ger sjuka kvinnor

/

Annons

När par får barn blir kvinnornas sjuktal påtagligt högre än männens. Det visar en rapport från forskningsinstitutet IFAU. Vad detta beror på vill regeringen nu undersöka. Försäkringskassan har fått i uppdrag att söka efter tänkbara medicinska och ekonomiska förklaringar.

De för kvinnor höga sjukskrivningstalen kan få allvarliga konsekvenser. På individnivå ger sjukskrivningar sämre inkomst och den som ofta är hemma halkar förstås efter på jobbet. Risken är förstås också att kvinnor överlag kan bli mindre attraktiva på arbetsmarknaden. Sjukskrivningar är oerhört kostsamt för arbetsgivare, extra hårt slår de mot småföretagare. Personer som kan misstänkas vara mycket sjuka riskerar att sållas bort.

Att få bukt med de höga sjukskrivningstalen för mammorna är således en fråga som regeringen gör helt rätt i att prioritera.

Resultatet av Försäkringskassans undersökning ska publiceras nästa höst och det ska bli intressant att få en samlad bild. Men till stor del förstår de flesta väl vad det handlar om. Knäckfrågan är som vanligt jämställdheten i hemmet.

– Det är i första hand kvinnor som är hemma med barnen. Av de dagar med föräldrapenning som togs ut förra året stod papporna endast för 24 procent.

– 64 procent av vab-dagarna togs ut av kvinnor.

– Kvinnor lägger ner mer tid på hushållsarbete än män.

Det är fakta.

Sedan finns det de där faktorerna som man kan misstänka har med saken att göra.

Som att kvinnor har väldiga krav på sig – inte sällan självpåtagna – att skapa ett perfekt liv, familj, ett inredningstidningssnyggt hem, vara snygga och strålande lyckliga. Och samtidigt som vi ska jobba heltid ska vi förstås också lyckas hämta barnen tidigare från dagis och fritids.

Men var kommer dessa orimliga krav ifrån? ”De blir sjuka av oansvariga män”, skriver Aftonbladet på sin ledarsida. Och där har vi den vanligaste och enda accepterade teorin. Det är så klart männens fel att det blivit så här, att det är vi kvinnor som är hemma mer. Det är männen som kräver ett fläckfritt hem, som ställer krav på huslig och moderlig perfektion. Och är det inte männens fel direkt är det deras fel indirekt, offer som de är för osynliga men ändock tydliga patriarkala strukturer.

Och visst är det så att gamla samhällsstrukturer och uttalade och outtalade sociala krav står för lejonparten av förklaringen. Men med risk för att bli hängd i en rödstrumpa i närmsta träd, kanske är det så att vi kvinnor måste sluta vara så förbannat duktiga hela tiden. Kanske hänger det på oss att säga ifrån, att kräva delaktighet, att sluta ta på oss rollen som allvetande familjecoacher.

Minst lika tröttsam än den enahanda könsmaktförklaringen är den kristdemokratiskt omhuldade förklaringsmodellen att familjer är så stressade av livet att de behöver få möjlighet att inte jobba så mycket. Att föräldrar (mamman) ska kunna vara hemma i stället.

Att ha en dubbelarbetande projektledare till mamma är inte hållbart i längden, men är det inte trist att så många vill halvera den arbetsbördan genom att ta bort mamman från arbetsmarknaden!?

Att försöka få kvinnor och män att dela på ansvaret hemma, allt från att plocka i och ur diskmaskinen till att hålla ordning på ungarnas skol- och träningsscheman, är nyckeln till ett bättre mående för mammorna.

Mer läsning

Annons