Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smaklös tårta

Är det rimligt att även sådant som gör anspråk på att vara kultur inordnar sig i en allmängiltig etisk ram?

Annons

En liberal kulturpolitik har förvisso skapandets frihet som främsta ideal. Men är en sådan syn liktydig med fullständig gränslöshet? Kan precis allt gå för sig, bara man hävdar att det är ”kultur”?

Det finns uppenbarligen ett flertal kulturutövare som tar detta för en självklar rättighet, dock förbehållen endast dem.

Att slå sönder en tunnelbanevagn, spela psyksjuk och ta up dyra vårdresurser för verkligt psyksjuka, läsa sexnoveller för sexåringar är nutida exempel på kulturstudenters påhitt.

Debatten om kulturens frihet har uppstått igen efter att Sveriges kulturminister överraskades med uppgiften att skära upp en tårta föreställande en afrikansk kvinnokropp, vars ”huvud” skrek när ministern satte kniven i ”henne”.

Ministern var inbjuden att inviga en temadag, men hade förstås inte informerats om att invigandet skulle bestå i något betydligt mer motbjudande än att klippa band.

Typiskt är att krav nu riktats på ministerns avgång – medan den tårtbakande konstnären går fri. Som om det vore kulturministern som bakat tårtan och planerat det bisarra jippot.

Förr räckte det för en minister att vara sakkunnig. Numera krävs i minst lika hög grad att vara mediasmart. Särskilt viktigt är att undvika att hamna på komprometterande bilder, som lever kvar för evigt på internet.

Utrikesministrar måste kunna den ädla diplomatiska konsten att uttrycka oartigheter på de mest hövliga sätt till avskyvärda diktatorer.

Men frågan är om inte en kulturministers uppdrag är en ännu mer krävande konst. I det jobbet riskerar man ju att få träffa på de mest häpnadsväckande galenskaperna.

Mer läsning

Annons