Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sossarna och självbilden

/
  • Den socialdemokratiska självbilden har fått sig en törn och för att komma vidare måste självbilden förändras. Drömmen om ett parti med ständiga valresultat över 40 procent förblir en dröm.

Annons

Idag väljs Håkan Juholt till ny partiledare efter Mona Sahlin. Han är föreslagen av en enig valberedning och runt om i landets sluter partiet upp bakom honom. Men det är ett sargat parti som håller kongress. Personstrider och splittring i olika falanger – kvinnor mot män, landsort mot storstad, höger mot vänster – har slitit på partiet och dess medlemmar. Stora förhoppningar är knutna till den nye partiledningen i allmänhet och Håkan Juholt i synnerhet.

Nu väntar många och svåra utmaningar för partiet – framför allt är de av existensiell art: vad är modern socialdemokrati? Men i vägen för den nödvändiga förändringen står framför allt partiets egen självbild.

Socialdemokraterna har varit det dominerande partiet i svensk politik under så lång tid att de som idag är aktiva i partiet har svårt att förlika sig med tanken att partiet inte längre självklart är störst och statsbärande. S som i Sverige.

Jättekolossen Socialdemokraterna har hasat sig framåt och där har funnits gott om plats för olika falanger och underorganisationer, men inte mycket utrymme för idédebatt. Valresultaten kom ju ändå för partiet vars ideologi – höga skatter och politikerstyrd välfärd – bottnade i industrialismens verklighet. Men det är en verklighet som få i den gigantiska svenska medelklassen identifiera sig med och bristen på ideologisk förnyelse har straffat sig för Socialdemokraterna. Det syntes först på storstadsväljarna, hos vilka kollektivet inte alls är svaret på människans drömmar och ambitioner, och i förlängningen har det skrämt bort väljare även i bredare lager. Bara 22 procent av dem med jobb röstade på Socialdemokraterna i valet i höstas.

Socialdemokraterna är inte längre arbetarpartiet nummer ett.

Riksdagsvalet förra året markerade en definitivt slut på socialdemokratins totala dominans i svensk politik och självbilden har fått sig en rejäl törn. Ändå tror sig många i partiet fortfarande tillhöra det sanna statsbärande partiet och att den forna över 40 procent-statusen återigen ska bli ett faktum.

Det faktum att Socialdemokraterna förlorat sin statsbärande roll är inte överraskande, internationellt sett är det unikt att ett parti kunnat dominera som S kunnat göra. Tidigare har Socialdemokraterna i Sverige varit tätt sammanflätat med LO, minns kollektivanslutningarna som avskaffades i slutet av 1980-talet. Idag ser det annorlunda ut. LO har minskat, TCO och Saco ökat. Klassröstande är inte längre en självklarhet vilket gjort väljarna betydligt rörligare. Det är inte osannolikt att Socialdemokraterna i enstaka val i framtiden kommer att kunna notera högre siffror än idag, men att bli ett parti med ständiga resultat kring 45-procentspartiet förblir blott en dåtidsromantisk dröm.

Väljarnas förtroende går inte att vinna genom att peka på gamla meriter. För att komma framåt måste Socialdemokraterna förändra sin självbild, annars kommer man att stå kvar att stampa – oförmögna till förnyelse.

Karin Bergkvist

Mer läsning

Annons