Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spöken och leksaker

Lekte ni anden i glaset när ni var små? Det gjorde jag med mina kompisar några gånger.

Annons

Väldigt spännande och självklart fick vi de svar vi hade hoppats på. Kommer jag att bli ihop med X? Ja, svarade anden i glaset. Att det inte blev så berodde förstås inte på upprörande brist på kunskap hos anden utan på vårt ivriga medvetna eller omedvetna fuskande för att få de önskade svaren. En fånig lek och synnerligen harmlös eftersom det inte finns några spöken annat än i sagorna.

En sådan saga är SVT:s roliga julkalender, ”Mysteriet på Greveholm – grevens återkomst” som underhåller såväl barn som vuxna på tv just nu. Det handlar om en familj på ett slott och de hyggliga spöken som bor där. Ett av barnen i serien leker just anden i glaset i ett avsnitt.

Nu har julkalendern sedan premiären anmälts till granskningsnämnden ett stort antal gånger på grund av detta. (Granskningsnämnden sorterar under myndigheten för radio och tv som har till uppgift att i efterhand granska program.) En anmälare skriver ”Jag tycker det är olämpligt att indoktrinera barn till spiritism”. En annan konstaterar att SVT har gått över gränsen när de lär barn hur de ”får kontakt med den mörka sidan”.

Även en katolsk kyrkoherde i Sverige har kritiserat serien och till och med kallat SVT för ”den ondes hantlangare”. Han menar att anden i glaset kan vara inkörsporten till spiritism och det ockulta.

Den katolske kyrkoherden och hans meningsfränder var förmodligen lika upprörda när Harry Potter-febern spred sig över världen. Resonemanget om det ockulta och trolldom var detsamma och fördömandena av de populära barnböckerna många. Åtskilliga djupt religiösa föräldrar förbjuder faktiskt sina barn att läsa böckerna, även här i Sverige.

Någon fällning av julkalendern kommer det tack och lov inte att bli, men upprördheten i vissa kretsar är en intressant påminnelse om att det finns en hel del kristna i Sverige som ultrakonservativa, närmast fundamentalistiska. Egenskaper som vi ju så gärna annars tillskriver andra religioner.

Apropå konservatism. Min lördagskrönika för en vecka sedan har väckt starka reaktioner hos en hel del. Jag skrev om att jag tycker det är bra att allt flera leksaksföretag har lyssnat på kritiken om könsstereotypa kataloger och valt att i år göra dem mer könsneutrala.

Jag påpekade också att jag själv inte har några problem med att köpa bilar till min son eller barbiedockor till min dotter men att jag undanber mig att leksaksföretag talar om för barn – utifrån vilket kön de har – vilka leksaker de ska välja. En harmlös, självklar ståndpunkt, tycker jag men flera av dem som kommenterat krönikan håller uppenbarligen inte med. Så jag tar väl och klargör några synpunkter utifrån de kommentarer jag fått.

– Nej, jag tycker inte att det är fel med herr- och damtoaletter.

– Jo, jag tycker att det är en bra idé att ha skilda skidtävlingar för män och kvinnor.

– Och nej, jag är inte en hen, men tackar som frågar.

Mer läsning

Annons