Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stärk skyddet ännu mer

Annons

Idag den 22 februari infaller den internationella brottsofferdagen.

Brottsoffer har traditionellt haft en mycket svag ställning i Sverige, och har det ännu fortfarande. En brottsdrabbad måste ofta själv ägna mycket tid och kraft åt att få ut sitt skadestånd, medan den avgift som en fängelsedömd brottslig ska betala till brottsofferfonden är löjligt låg, 500 kronor.

Kanske beror nonchaleringen av brottsoffren på att juridiken betraktar ett brott mot en enskild såsom ett brott mot samhället i dess helhet. Och det är ju en ädel tanke. Staten träder således in i den brottsdrabbades position, och för dennes talan.

Men baksidan med denna princip är att den brottsdrabbade ibland då inte känner sig fullt ut lyssnad på, och att det individuella perspektivet går förlorat. Det var ju trots allt brottsoffret personligen som brottslingen begick brottet mot.

Den värsta formen av offer för brott är att bli av med sitt liv. På näthinnan finns medias rapportering om det fruktansvärda knivmordet på en kvinna, inför hennes båda barns åsyn, i Malmö i fredags – ännu ett i raden där en man med svartsjukemotiv dödar en kvinna som till sist flytt från ett förhållande med en ofta drogmissbrukande man som misshandlar henne fysiskt och psykiskt.

I oktober tog mannen kvinnan till fånga och band henne med bojor och rep framför sitt vapenskåp när hon skulle hämta kvarvarande saker i deras hem. Kvinnan lyckades dock vädja till mannen om att bli släppt. Mannen dömdes till ett års fängelse för olaga frihetsberövande, men tingsrätten släppte honom ur häktet i väntan på ny prövning i hovrätten.

Detta trots att mannen uppvisat alla tecken på att vara farlig – inte mot sin omgivning i största allmänhet, men livsfarlig gentemot den kvinna som lämnat honom.

Hotbilden mot kvinnor som hotas av sina (före detta) män måste nog tas på ännu större allvar. Lagarna har skärps, men kanske inte tillräckligt, eller så har de ännu inte slagit igenom. Peter Strandell, psykolog och personsäkerhetsexpert på Stiftelsen Tryggare Sverige, säger till Dagens Nyheter att det mer eller mindre är en slump om en utsatt kvinna får personskydd.

Men inte ens ett aldrig så bra personskydd räcker alla gånger. Kvinnans bästa skydd, och bästa möjlighet till ett liv i någorlunda frihet, och någorlunda utan rädsla, är ju om mannen låses in. Därför är det svårbegripligt att mannen efter ett så brutalt frihetsberövande, som dessutom förefaller kunna ha haft syftet att döda, släpptes fri från häktet.

I 60 procent av fallen där kvinnor mördas finns svartsjukemotiv med i bilden. Riskkriterierna hos potentiella kvinnomördare förefaller vara väl belagda. Många och tidiga tecken har kunnat noteras.

Borde man inte kunna höja säkerhetspraxis generellt när det gäller dessa män, eftersom riskbeteendena är så tydliga att ringa in? Det känns inte rimligt att den typen av gärningsman kan släppas ur häktet i väntan på dom. Det måste ju strida så pass uppenbart gentemot erfarenhet och vetenskap.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons