Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stoppa den ekonomiska mobbningen

/

Annons

Debatten om barnfattigdom är viktig. I går föreslog S-ledaren Håkan Juholt att avgifter för så kallad frivillig verksamhet i skolan, som till exempel utflykter, ska förbjudas.

Man kan nog hålla med honom om att dessa avgifter är ett oskick – om de drivs för långt. Men att lagstifta vore knappast görligt. Ska förbudet gälla även klassresor? Något som nog smärtar långt mer att inte ha råd att vara med på, än att behöva avstå från en glass när ens fritids är i Furuviksparken.

Den viktiga debatten om barnfattigdom trasas sönder av att både det ena och det andra urskiljningslöst räknas som barnfattigdom, när det passar. I till exempel Aftonbladets serie om barnfattigdom kan fattigdom vara att inte kunna lägga 3 000 kronor på festkläder till studenten, eller att ha Nokia 3310 istället för iPhone.

Så urvattnas barnfattigdomsbegreppet, tills det blir fullkomligt meningslöst. Och det finns bara en grupp som förlorar på att det går inflation i begreppet fattig: de verkligt fattiga.

Också Rädda Barnen slår på den stora trumman, med en undersökning i går. Det känns lite kluvet.

Det är förvisso inte konstigt om en organisation med det namnet engagerar sig för fattiga barn även i Sverige. Men de senaste två decennierna har det nationella perspektivet haft en total slagsida. Man får närmast intrycket att Rädda Barnen glömt de betydligt fattigare barnen långt utanför Sveriges gränser, för vilka problemet inte är om de har råd att åka med på en skolresa utan att ha skola över huvud taget.

Rädda Barnens bild stämmer heller inte riktigt. 2007 var barnfattigdomen hälften så stor som 1997. Därefter ökade barnfattigdomen under några år, i samband med finanskrisen, men då från en nivå som var den lägsta sedan 1991.

”Vi har en politik nu där de som inte har jobb förfördelas. Det finns en underförstådd moralisk underton, att anstränger man sig bara mer så ska det bli bättre”, säger professorn i socialt arbete, Tapio Salonen, som ofta uttalar sig om barnfattigdom, i Helsingborgs Dagblad. Ja, men vad vore alternativet? Att säga att ansträngning och arbete inte ska löna sig?

Det kan finnas goda skäl att se över underhållsstödet till ensamstående föräldrar och lägstanivån i föräldraförsäkringen. Men välfärdsstaten kan inte utplåna alla ekonomiska olikheter.

Därför handlar det också om vilka värderingar som råder i samhället. Behöver det nödvändigtvis vara mer beundransvärt att åka på utlandssemester än att ta en picnic och leka kurragömma i Boulogern? Spelar det någon roll vad som står på märket på jackan eller skorna? Också familjer med stabil ekonomi kan ju välja att inte lägga pengar på materiell statuskonsumtion.

Det är skolans värdegrund det handlar om. Inget barn ska behöva känna sig ”fel” på grund av traditionella mobbningsfaktorer som utseende, etnicitet, med mera, men skolorna borde nog börja arbeta mot ekonomisk mobbning. Inget barn ska behöva känna sig mindre värt för att han eller hon är fattig.

David Nyström, GD

Mer läsning

Annons